prometankaren

Jordskalv i Skåne. Strax utanför Tomelilla hoppade jordskorpan till och genast fick vi nya nyheter att förmedla. En kille satt på toaletten och kände "det där kan väl aldrig ha varit jag". En annan ramlade ur sängen och på tv såg vi hur ett julgransljus ruskades om i Malmö. 4,7 på skalan sa man. Det var amerikanarna som rapporterade siffran först. De var väl närmast.

Själv sitter jag och tittar ut över ett vackert vinterlandskap. Vita tak och vitt på buskar och träd. Riktig jul ser det ut att bli. Hoppas det håller i sig. Barnen, de små och de stora, behöver uppleva en vit jul. Även att mamma och pappa håller sig vita.  Hur roligt tror du att barn tycker det är när mamma och pappa "unnar" sig att det ofta står ett glas vin på bordet, att det ska drickas glögg och jäger lite då och då. En promenad och så var det dags igen. Tror inte det finns ett enda barn som ser fram mot det. Oavsett om det finns problem med i bilden eller inte. Prägla inte barnen med att de ska se vinglas stå framme varenda dag. Eller redan på eftermiddagen.

Har också förundrats över hur många föräldrar som har sina barn inneboende. De är liksom inte fullvärdiga medlemmar i familjen. Själv har jag uppfattningen att alla har lika värde. Man är inte mer värd för att man drar in stålarna. Alla har lika rätt till det en familj äger och förfogar över. Alla kramar, all omtanke, allt skäll och alla tillsägelser. Allt anpassat till familjemedlemmens egna förmåga. Alla följer familjens oskrivna regler. Gäller att dom är välskrivna.

Mina grabbar funderar fortfarande på vem som var tomte när de var små, eller mindre kanske. De har ingen aning och har från gång till annan försökt lista ut det. Ett år var det pappa, sa de före julafton. Så på aftonen när det var så dags, tog jag på mig ytterkläderna och sa att det var dags för en liten promenad.
Aha, tänkte de små lymlarna, nu kommer tomten nog snart.
Och det gjorde han. Hohoho. Finns det några snälla barn här.
Grabbarna höll god min medan tomten klev in i stugan. Men att det var farsan, det var de säkra på.
Tomten gick in och satte sig på sin pall vid granen. Då öppnades altandörren och in klev pappa.
Vicken tur, jag han hem.

Ett annat år var det grannen, norr om oss, ända till de såg att han var för kort. Man kan inte spela lång om man är kort.

De funderar fortfarande.
Tomten själv sitter och myser. Antagligen.
Tack tomten för alla åren du gav oss. Numera har du egna nissar att tomta för.

Andra säger att jag är en riktig tomte.
Det har inget med julen att göra