prometankaren

Dagen började redan i sängen som vanligt. Jag vaknar försiktigt. Som vanligt. Inte sakta. Men försiktigt. Öppnar aldrig ögonen på en gång. Andra sinnen får hoppa igång först. Hörseln är först upp och får snabbt igång verksamheten. Luktsinnet avstår av ren självbevarelsedrift. Sommaren är det sinnet snabbare, för då sovs det med öppet fönster.

Smaksinnet avvaktar kraftfullt frukost och kaffe.

Känsel kommer alldeles efter hörseln. Känseln är viktig. Hur känns morgonen och kroppen och sängen och täcket och speciellt känner känseln efter hur händerna och fingrarna känns. Jag har ett litet handikapp. Min högra hand darrar lätt. Lätt jämfört med de som har darriga händer. Men tillräckligt för att inte kunna hålla i kaffekoppen som fylldes till bredden. Det är synd om högerhanden, för det är ett av mina viktigaste känselorgan. Utan att vara organ, dock väl organiserad.

När barnen var små hade jag charmen löst bredvid. Det konstaterade den vackra kvinnan på macken i byn.  När Fredrik var med, och i femårsåldern, försökte jag mig på att flörta med den vackra damen. För övrigt hustru till mackägaren. Hon tittade på mig, såg mina ansträngningar, tittade på Fredrik och så sa hon "Det är till att ha charmen löst bredvid".

Sånt knäcker den tuffaste. Dock inte mig. För jag är inte så tuff.

Tillbaka till sinnen. Hörsel och känsel är igång ganska snabbt på morgonen. Ögonen är slutna som på en kattunge första veckorna. Därmed inga fler liknelser med kattungar.

Efter en stund hör hörseln att det inte hört nått.
Det är tyst i huset.
Sedan säger känseln till. "Går du inte på muggen nu, så behöver du inte gå sen heller".
Morgonpinken är viktig. Man raglar ut på toaletten. Ser till att inte missa. Egot säger att missar jag gäller det att utrota spåren. Och med ålderns rätt ser man till att inte skaffa sig mer arbete än nöden kräver. Än vad nöden kräver.

Efter toalettbesöket, som avslutas med en dimmig handtvagning börjar andra sinnen hoppa igång. Är det arbetsdag hoppar nog mest vansinnet igång. Det verkar ju vansinne att arbeta.

En vanlig dag. En vanlig dag är för mig en arbetsbefriad dag. Åtminstone en dag då arbete inte innebär intäkter. En intäktsfri dag. Det är inte det sämsta. Tänk igenom noga.

Hur var det nu? Hörseln var igång, Känseln var igång, synen är igång om än bristfälligt. Smaken! Smaken vill ha sitt. A-fil och musli. Musli utan aprikoser. Jag är allergisk mot aprikoser. Enda allergin kan känner till att jag har. Om jag äter aprikoser blir mina lymfkörtlar på halsen vindruvsstora och gör att jag ser ut som en kanin som bunkrat maskrosor.

Smaken känner snart doften av kaffe. Zoega ska det vara. Går bra med Dalavattnet men bätre med Skånevattnet. Vatten smakar olika. Gör du kaffe blir det ännu mer olika.

Hörsen, känseln, synen och smaken är igång. Lukten segar sig.
Men vid kaffedoften hoppar den till.
Gott luktar det.

Sen är det full fart. Alla sinnen är i trim och för att komma dit tar det ungefär 90 minuter.

Varenda morgon!

Sinnen är kul att iaktta. Kolla hur du känner, när du ser nått som luktar nått som du aldrig skulle smaka!

Vad är det?