prometankaren

Det nya året har börjat och om det blev en bra start vet jag inte än. Fredrik och Linn har åkt till Umeå. Hem säger dom rackarna. Fredrik har tre hem numera. Umeå, Falun och Förslöv.
Han tog sitt hus till sitt hjärta på en gång. Det märktes tydligt att han och huset fann varandra och som hemmansägare inspekterade han förbättringsmöjligheterna och nickade ibland godkännande till sånt han ansåg kunde bli som det var.

Förslövs otroliga nyårsfirande var en glad överraskning. Hela byn genomförde ett hejdundrande fyrverkeri så himlen över byn sken upp av massor av fantastiskt kreativa krevader. Där ska jag vara nästa år igen!

Linn är vegetarian och det smittar. Har fått prova på ett antal vegetariska middagar och jag måste säga att det påverkar mig mycket positivt. Mår riktigt bra av det. Och dessutom får jag äta något jag aldrig ätit förr. Riktigt bra!

Gillar verkligen huset i Förslöv och när den nya fasaden kommit på blir det ännu bättre. Det är lugnt och trivsamt. Inga trafikljud och gården ligger delvis inkapslat med höga och för en dalmas delvis exotiska växter som till våren ska få visa sin prakt. Känns som att själva vistelsen i huset gör att blodtrycket går ner och rörelserna blir lugnare och mer eftertänksamma.

Nu är det en timme sedan Umeparet åkte och jag saknar dem redan. Det är hårt att veta att det är flera månader innan vi ses igen. Fredrik kommer säkert när pappa fyller sextio under påskhelgen, även om de planerat att vara i fjällen. Alltså fjällen där uppe i Västerbotten. Inte några ynkliga småbackar i Sälen.

Tobias är på vargjakt norr om Mora. Det har skjutits alla vargar man får i Dalarna, och någon har skjutits där uppe. Undrar om han varit med där det hände. Hur som helst vet jag som gammal jägare att jakt är spännande och att vargjakt är ännu mer spännande, det kan jag också tänka fram.

Man kan tycka olika om vargjakt och alla har rätt till sin åsikt. Tobias jagar varg och jag hade gärna varit med. Även om jag anser att vi tål väsentligt fler vargar än vad stockholmarna tror.

Nu är det jobbledigt någon vecka till och jag ska försöka att hålla varvtalet lågt. I morgon börjar jag träna igen efter uppehåll för infektioner och julfirande. Ska fortsätta skriva om figurerna i byn utanför stade, Bartolomeus, Nikodemus, Sven och gubbarna. Om dem kommer fler historier vad det lider.

Det är alldeles tyst i huset, ingenting låter, kallt ute, inte alldeles varm inne heller. Ska iväg och handla och panta en säck tomflaskor. En hård dag väntar . . .

Livet ska levas levande.