prometankaren

Har haft en resvecka. En vecka med intressanta möten i Göteborg, Växjö och Skåne! Två orter och ett landskap! Göteborgarna är trevliga och på jobbet är de professionella och vill verkligen lyckas. Att träffa såna människor ger styrka under lång tid.
Växjö har varit centralort för jobbet under många år, men är nu en periferiort i sammanhanget. En etablering som alla andra. Fortfarande stora möjligheter att växa ut till ett stort kontor. Och så lagret och produktionen förstås. Fabriken. Men ingen centralort för firman. Centralorten ligger i förorterna till Åbo. Det är väsentligt närmare till Finland än hem till mig. Från Kista alltså.

Skåne är det mest romantiska landskap jag vet. Man ser långt, och kort. Tog många kort. Hittade mitt hus. Inget korthus. Men med känslor. Närvaro av romantik. Bygderomantik. Kontinentalromantik. Och vanlig svensk sängkammarromantik. Blir köpet av blir det berättelser om det mesta dock kanske inte det sist nämnda.

I Skåne, dit jag längtat sedan tonåren, har jag nu åter igen hittat ett hus där jag vill finnas. Från våren i mars till hösten i oktober. En lång, lång sommar där emellan. Jag har sett all snö jag behöver.

Ett litet hus med brädor. I en by men värdshus och några restauranger, en köttbutik som måste vara den främsta i den delen av Skåne. Pågatåget. Fem minuter till havet och fantastiska sandstränder. Närhet till storstad och småstad. Fotboll på konstgräs sedan länge. Naturen, fåglarna.
En trädgård med vindruvor, äpplen, körsbär, massor av kryddor jag inte har en aning om vad de heter.

Fåglarna berättar sin historia och tids nog ska jag lära mig att lyssna på den.  Byns torg i gamla tider ingår i köpet. Vet inte vad jag gör med det. Men inte parkering som nu. Kanske en lekplats för kommande generationer. Eller ett torg, för byn. Fast byn är större nu än då, när detta torg var centrum. Idag finns stora industrier i dess närhet. Villakvarteren har brett ut sig på slätten och upp på åsens södra sluttning.

Men först ska huset köpas. Det är affärsmässigt. Inga känslor. De får komma om köpet blir av. Men man kan känna.

Den vita linnekostymen finns i sinnet. Stråhatten. Femtiotalsmopeden med pedaler och bananlådan av trä fastbunden där bak. Att åka till havet med skaffning och filt. Att åka till torget för grönsakshandling.

Otroligt trivsamt i tanken, kanske blir det verklighet kanske inte. Men bara tanken är underbart lockande.

Nuvarande ägaren visade sig vara en kvinna man inte glömmer. Bara det var trevligt, även om vi träffades under en period av olycklighet i hennes liv. Det kommer ljusare tider, det kommer nya upplevelser att så småningom le åt vid eftertanke.

Att drömma är som att leva upp en smula!