Undrar om Apträdet skulle vilja hänga med till Färghuset?

Apträdet blev fullt påklätt under sommaren och visade sig från den yvigaste av alla sidor, åt alla sidor. Kvarterets förståsigpåare dömde ut trädet såsom enbart brukbart som ett varnande exempel på vad våldsam beskärning ger i resultat.
Men, men. apträdet ville annat och antog oanat vida former under sensommaren och visade upp en sällsam växtkraft.
Fast nu utför den en sakta striptease. Ett löv i taget och den som orkar kommer säkert att få se apträdet i all sin nakna prakt.

Färghuset är vårt och handpenningen är på väg, åtminstone nästan. Handlingarna för utbetalning ska ut och resa först. Gav sig av från Falun igår mot norra nejder. I Umeå ska ett bomärke på och sedan åter till Falun för att få en högerkrok av mig. Högerkroken kallas signatur. Sedan vidare till banken som betalar ut pengen för huset i Förslöv.

Första december är det vårt, men jag planerar att genomföra en ockupation redan den sista november. Ska jobba i Växjö på dagen så det passar bra. Sedan är jag inbokad på ett viktigt kundbesök på onsdag. Gissa var. Just det. I Förslöv, Peabs bohåla. Och min sommarbohåla.

Har tränat idag på gym och kände mig lika bredaxlad efteråt, som när jag gick ut från matinéföreställningen av en John Wayne-film när jag var i den åldern. Kommer ihåg matinéerna. Åttio öre kostade det och när vi hade råd, slog mor på stort och vi fick en hel krona var. För tjugoöringen som blev kvar fick man ett näve treöreskola. såna som idag kostar en krona styck.
Zorro innebar att man rörde sig lätt dansant när man lämnade Röda Kvarn och gärna fäktade i luften, ristade in ett Z. Ivanhoe tog oss tillbaka till England på riddartiden och John Wayne hjälpte oss att gå bredbent med höger hand dinglande i höjd med livremmen. Ifall man måste dra snabbt.

På den tiden betydde "dra" att man drog revolvern blixtsnabbt och avlossade ett antal snabba skott, många fler än vad revolvern kunde rimligtvis laddas med.
Om någon skriker "dra" idag, försvinner alla i omgivningen.
Undrar hur det kan bli så olika.

Idag har jag blivit påmind om vackra upplevelser från förr. Skåne. En arbetskamrat behövde hjälp. Och jag insåg vem som kan hjälpa. Inte jag, men nästan. Vi får se om han får hjälpen.
Sträck en hjälpande hand till dina vänner, du vet aldrig var den handen kan hamna . . .


Hands up!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0