prometankaren

Tisdag morgon och sista semesterveckan. Det som skulle bli den fina, fria veckan ser ut bara rinna iväg. Bokstavligt. Var ute och fiskade här om dagen och vissa skogsvägar var inte framkomliga då de antingen regnat sönder eller låg under vatten. Marken verkar vara helt mättad av vatten och då väljer vattnet egna vägar och ibland vägar.
Dessutom är vattenståndet högt och stränderna blir restauranger för fisken som har mer mat än de hinner få i sig. Så mete är svårt. Men det är rogivande och trevligt att vara ute vid de små tjärnarna med äldste sonen. Vi ska fortsätta åka ut med våra spön för att lära oss var man kan fiska. Det är många år sedan jag var ut och det gör att skogar och sjöstränder ser helt annorlunda ut nu. Där man lätt kunde meta av en lång strandremsa förr, är nu igenvuxen, eller mer vanligt, vassen har tagit över sjön.

Räkningarna är betalda och det är en befrielse samtidigt som lönekontot också blivit befriat. Det är otroligt vad det drar iväg med bredband och satellittv och bensin. Verkar som vi glor på tv samtidigt som vi chattar. Och det gör vi sittandens i en bil. Fyra körkort och  fyra bilar och ingen på parkeringen. Aktiva människor verkar det vara i det här huset.

Träffade tre vackra damer igår. vi fikade på Staberg. Där träffade jag en vacker flicka till. De tre vackra damerna var en vän från förr och hennes två döttrar. Den yngste anförtrodde mig sin napp på en gång när de kom. Måste utstråla trygghet. Den äldre lilla flickan studerade mig länge och sedan viskade hon till sin mor "när börjar han att busa?" Tydligen hade mor sagt att den farbrorn vi ska träffa idag, han är busig han.

Stabergs bergsmansgård är utmärkt för barn. De har stora ytor att röra sig på och vid regn finns leksaker i restaurangen som sysselsätter. Den här dagen var det fint väder och den lilla flickan kletade runt en kanelbulle i hela ansiktet.

Saga, som den lite äldre flickan heter, satt i ett hav av smultron och åt alla mogna hon hittade. Det var Sara, den vackra flickan som arbetar där, som visat vilka man kan äta och vilka bär som behöver växa på sig lite.

Saga jagade en fjäril i solskenet och hela Staberg lyste av sommarlycka.

Att vara liten och lycklig sprider korn av lycka till oss vuxna. Vi som fångats av livets allvar behöver smittas av barnens närvaro och förmågan att leva här och nu.

Lyckan är nog en fjäril som vi jagar över ängarna. Den landar en stund och vi hinner ikapp, för att sedan lyfta och helt oberäkneligt fladdra vidare, men aldrig komma riktigt utom synhåll. Har man jagat fjäril några gånger vet man att den kommer att landa igen och man hinner ikapp!