prometankaren

Det snöar idag. Det är vackert att se så här när man är inne. Jag har sett all vinter jag behöver. Tacka vet jag när det osnöar.

Igår tog jag mig en tur för att testa min nya kamera. Det blev ett antal fina bilder men det mest spännande var att jag fattade en rad felbeslut där ute i skogen. Valde en väg som var plogad av en traktor och helt plötsligt hade den vänt. Utan att ploga vändplan. Att vända Saaben var inte att tänka på så att fortsätta rakt fram var enda alternativet. Där hade några bilar åkt före mig och spårat upp. Men det hade också kommit en del nysnö efter deras färd.
Det blev att åka 2,5 mil! I oplogad vildmark. Telefonen la av, ingen signal, vilket det inte heller borde behövas mitt i vildmarken mellan Dalarna och Hälsingland. Hade på känn var jag var. Har åkt där flera gånger på sommaren. Tjuvfiskat lite kanske. Skogen är full av små sjöar och tjärnar med bra fiske. Även ädelfisk av den gamla naturliga stammen.

Med en topphastighet på 25 km i timmen vinglade jag fram på en väg som absolut inte tålde möten. Ibland var det hundratalsmeter med tio meter djupa stup direkt från vägen, inga vägrenar här inte. Snön var så djup att det var svårt att få bestämma. Snövallar ville ta över och bestämma färdriktning och ofta gled bilen i sidled.

Tänk om jag tagit några foton av mig själv medan jag uppbringade min totala kompetens för att hålla mig kvar på vägen. Vågade inte stanna heller eftersom jag var rädd att fastna i snön då.

Ett vardagsäventyr, på en söndag.

Om man tar breddgraden i Falun och hugger av allt som är norr därom försvinner några miljoner människor. Om man i stället står på den norra sidan så att den södra sidan försvinner, försvinner 6 miljarder människor.

Man bor i landet vid världens ände!