Avhyvling och sågning.
Har i tre dagar försökt mig på att lösa gåtan Liza Marklund. En arbetskamrat gjorde mig mer intresserad och jag håller på att läsa en av hennes böcker. Det är den andra boken jag försöker läsa. Den första gick inte så bra. Inte avslutat läsningen av den än.
Idag är Liza intervjuad i en kvällstidning och i den andra skriver hon själv.
En sak är i alla fall klockren. Hon får inget Nobelpris i litteratur.
Boken jag läser verkar dessutom vara skriven av olika människor. Sättet att använda språket och den brist på förmågan att måla upp situationer som finns i början är som bortblåst när jag läst mer än halva boken. Visserligen är figurerna i boken alltid luddiga och man får inget riktigt grepp om deras karaktär och personlighet. Men såna författare finns det ett helt gäng.
En av de aktuella frågorna är om Liza kört falsk marknadsföring. En sann historia är inte sann. Vissa figurer är påhittade, bland annat den utpekade misshandlaren. Säger hon. Nu.
Är det inte troligast att Liza enbart vill synas och vara kändis. Inte författare. Att skriva böcker och krönikor är kanske bara medlet att bli känd. Hon kunde kanske lika gärna varit vår Pamela Andersson. Fast den rollen var nog redan tillsatt.
Min tro är att Liza inte har fotfäste i verkligheten, den verklighet de flesta lever i. Hon har nog åldersnoja också. Hör på språkbruket. Det är fett sjukt.
Som författare är hon mycket tveksam. Personligen är jag tveksam till om det verkligen är en och samma som skrivit hennes bok, den jag läser. Eller kanske har hon såna humörsvängningar att det märks i skrivandet. Så är det för många. En del är diciplinerade och kan skriva när som helst med samma kvalitet, andra inte.
Har inga problem med att såga Liza och motiverar med att hon inte är någon stor författare, låg kvalitet och luddiga karaktärer. Hon är kändiskåt och har inga problem att prata och skriva utan att ha något att säga.
Varför skriver jag om henne?
Det är kul att såga en kändis! Jag har en tydlig åsikt. Jag är på det humöret.
Kanske är jag en luddig karaktär . . .
Idag är Liza intervjuad i en kvällstidning och i den andra skriver hon själv.
En sak är i alla fall klockren. Hon får inget Nobelpris i litteratur.
Boken jag läser verkar dessutom vara skriven av olika människor. Sättet att använda språket och den brist på förmågan att måla upp situationer som finns i början är som bortblåst när jag läst mer än halva boken. Visserligen är figurerna i boken alltid luddiga och man får inget riktigt grepp om deras karaktär och personlighet. Men såna författare finns det ett helt gäng.
En av de aktuella frågorna är om Liza kört falsk marknadsföring. En sann historia är inte sann. Vissa figurer är påhittade, bland annat den utpekade misshandlaren. Säger hon. Nu.
Är det inte troligast att Liza enbart vill synas och vara kändis. Inte författare. Att skriva böcker och krönikor är kanske bara medlet att bli känd. Hon kunde kanske lika gärna varit vår Pamela Andersson. Fast den rollen var nog redan tillsatt.
Min tro är att Liza inte har fotfäste i verkligheten, den verklighet de flesta lever i. Hon har nog åldersnoja också. Hör på språkbruket. Det är fett sjukt.
Som författare är hon mycket tveksam. Personligen är jag tveksam till om det verkligen är en och samma som skrivit hennes bok, den jag läser. Eller kanske har hon såna humörsvängningar att det märks i skrivandet. Så är det för många. En del är diciplinerade och kan skriva när som helst med samma kvalitet, andra inte.
Har inga problem med att såga Liza och motiverar med att hon inte är någon stor författare, låg kvalitet och luddiga karaktärer. Hon är kändiskåt och har inga problem att prata och skriva utan att ha något att säga.
Varför skriver jag om henne?
Det är kul att såga en kändis! Jag har en tydlig åsikt. Jag är på det humöret.
Kanske är jag en luddig karaktär . . .
Kommentarer
Postat av: Leffe Ö
Helt plötsligt är vi överens i en fråga!
Hälsn
Leffe
Trackback
