Är man en dator, eller . . .
Nu har det gått ett dussin dagar sedan jag startade uppgraderingen till Prometänkaren 7.0.
Den första versionen levererades vid födseln och var väl ganska ok. Sedan kom en tid då omgivningen försökte skapa version 2.0 med varierande framgång. Föräldrar med uppfostran och skolan med kunskap.
Det var inte allt som gick in, men rätt mycket som gick ut. Lite blev det kvar, men tog inte speciellt stor plats.
Version 3-6 skyller jag mest på hustru och familj. Det är otroligt vilken energi det lagts ned på att ändra mig från den jag fortfarande är. Här har det inte varit varierande framgång. Man kan gott säga att jobbet med att få mig till någon annan gick alldeles åt skogen. Trean var tiden runt 20. Intressena var inte många men utövades ofta. Inte samma som idag, då jag fått väsentligt ökad uthållighet i kombination med ökad upptäckarglädje och lyhördhet.
Fyran och femman var rena misslyckanden och sexan var en upplevelse jag inte velat varit utan, men dessvärre var versionen självskapande när det gäller virus. Där var jag inte riktigt klokt programmerad.
Däremot biter version 7.0, som är ett renoveringsprojekt som har påbörjats med stor genomförandekraft. Som alla projekt, startar inte heller det här projektet förrän det skitit sig totalt med versionen före. Version 6.0 gick alldeles in i väggen eller ner i sängen kanske. Efter tre hårda år, som bara var de tre sista av en räcka år, men speciellt påfrestande, så tog det stopp. Det värsta med nedkörning av versioner är att man inte märker något. Man har liksom vant in sig och tycker om versionen och vill inte ha några uppgraderingar. Men rätt som det är blir det overflow.
Efter att riktigt ha däckat förra våren har jag uppgraderats först med delvis ny hårdvara, och sedan med stabilisering av de redan begagnade mjukvarorna.
Sedan dussinet dagar uppgraderas nu de mjuka delarna helt. Först genom konsolidering, vilket innebär att varje processor, ledare och höljen till mekaniska funktioner decimeras i omfång. Sakta och gradvis.
Det sker genom totalstrypning och intagande av förstärkningsmedel i övre regionerna.
Det är en bra metod för det minskar avgaserna från de nedre avsevärt.
För att ha koll på att uppgraderingen, som tar ett helt år, går enligt plan sker kontroll av såväl mekanik som skalskydd veckovis.
Det går bra hittills kan jag säga. Och efter de första tolv dagarna återstår nu bara etthundra dagar av den första etappen i uppgraderingen.
Ser med stor nyfikenhet fram mot vad som ska åstadkommas med version 7.0 och vad den nya, modigare versionen kan åstadkomma.
Den första versionen levererades vid födseln och var väl ganska ok. Sedan kom en tid då omgivningen försökte skapa version 2.0 med varierande framgång. Föräldrar med uppfostran och skolan med kunskap.
Det var inte allt som gick in, men rätt mycket som gick ut. Lite blev det kvar, men tog inte speciellt stor plats.
Version 3-6 skyller jag mest på hustru och familj. Det är otroligt vilken energi det lagts ned på att ändra mig från den jag fortfarande är. Här har det inte varit varierande framgång. Man kan gott säga att jobbet med att få mig till någon annan gick alldeles åt skogen. Trean var tiden runt 20. Intressena var inte många men utövades ofta. Inte samma som idag, då jag fått väsentligt ökad uthållighet i kombination med ökad upptäckarglädje och lyhördhet.
Fyran och femman var rena misslyckanden och sexan var en upplevelse jag inte velat varit utan, men dessvärre var versionen självskapande när det gäller virus. Där var jag inte riktigt klokt programmerad.
Däremot biter version 7.0, som är ett renoveringsprojekt som har påbörjats med stor genomförandekraft. Som alla projekt, startar inte heller det här projektet förrän det skitit sig totalt med versionen före. Version 6.0 gick alldeles in i väggen eller ner i sängen kanske. Efter tre hårda år, som bara var de tre sista av en räcka år, men speciellt påfrestande, så tog det stopp. Det värsta med nedkörning av versioner är att man inte märker något. Man har liksom vant in sig och tycker om versionen och vill inte ha några uppgraderingar. Men rätt som det är blir det overflow.
Efter att riktigt ha däckat förra våren har jag uppgraderats först med delvis ny hårdvara, och sedan med stabilisering av de redan begagnade mjukvarorna.
Sedan dussinet dagar uppgraderas nu de mjuka delarna helt. Först genom konsolidering, vilket innebär att varje processor, ledare och höljen till mekaniska funktioner decimeras i omfång. Sakta och gradvis.
Det sker genom totalstrypning och intagande av förstärkningsmedel i övre regionerna.
Det är en bra metod för det minskar avgaserna från de nedre avsevärt.
För att ha koll på att uppgraderingen, som tar ett helt år, går enligt plan sker kontroll av såväl mekanik som skalskydd veckovis.
Det går bra hittills kan jag säga. Och efter de första tolv dagarna återstår nu bara etthundra dagar av den första etappen i uppgraderingen.
Ser med stor nyfikenhet fram mot vad som ska åstadkommas med version 7.0 och vad den nya, modigare versionen kan åstadkomma.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Version 10.0 blir väl nästan utopisk i sin fullkomlighet!
Hälsar Leffe
Som funderar på en saftig entrecote med bea i helgen! :-)
Trackback
