prometankaren

Det fanns mer snö som ville ner och hälsa på. Nu har vi snö så vi klarar oss ett par år tycker jag.
Att skotta snö verkar vara på modet.
Fast man gör olika kan jag säga.
Efter att ha kört fast på vår gata, efter att grannar skottat ut sin snö mitt i gatan, blir jag fundersam. Hur tänkte man?
Ett par bilar till körde fast och andra grannar som bor längre upp efter vår återvändsgata hälsar på och frågar om inte jag skulle kunna snacka med de snöskottande grannarna eftersom jag bor mittemot.

Tobbe är mer praktiskt lagd, så han skottade tillbaka snön.
En handlingens man.

En självklarhet är väl att man skottar in snön på den egna gården. Inte in på grannens gård eller mitt i gatan. En ambulans hade banne mig haft svårt att ta sig fram.

Annars har det varit en tuff dag på jobbet. Ibland blir det dagar som man inte förstår vart de tar vägen. Ett par knepiga mail ställer hela veckoplaneringen på ända. Utan att man vet varför.
Fast å andra sidan. Om ett par dagar är det inte ens historia, det är glömt.

Nu drar det ihop sig till att det är färdigtuggat på ett tag. Fast jag förtränger det, eller är nog egentligen inte intresserad än, men mer eller mindre goda vänner påminner mig ett par gånger om dagen.

Jag är så säker på att våren och sommaren är mina årstider. Hit med dom!!
Motorcykeln vill iväg.
Cabben har inte lika bråttom. Den ende av oss som står i baren. Hela vintern. Utan att bli knall.

Fredrik är pigg och pluggar. Nästan som en skomakare, plugg och pligg.

Leo har mig som sin bästa vän, säger han. Två år!

Han måste ha medfött gott omdöme!!