prometankaren

Julaftonen startade med ljudet av skramlande kastruller. Ljudet från köket gör att jag vänder mig i sängen och dåsar lite till. Gillar verkligen att ligga i sängen och höra köksstök. Det går egentligen lika bra med soffan.

Genom den stängda sovrumsdörren hör jag plötsligt hur spisen löper amok. Den piper i olika tonarter och det artar sig till kaossignal, blandat med hederliga svenska svordomar och det fräsande ljudet av risgrynsgröt som bränns på spishällen. Jag känner igen ljudet för jag har åstadkommit det själv några gånger. Första gången jag gjorde julgröten slängde jag kastrullen. Det skulle ta dagar att skrapa ur den brända gröten.

Ibland är "skabara" direkt störande. Men jag är nog en skabara. Medan gröten kokar upp ska jag bara läsa lite i dagens tidning.

Det var trevligt att sitta med hela familjen och äta julaftonsmorgongröt. Linn fick mandeln och önskade sig i all hemlighet något. Det var inte att jag skulle gå upp i rök, för jag är kvar. Undrar vad hon önskade sig. Hon såg lite underfundigt lycklig ut. Hade säkert nått med Fredrik att göra. Eller snowboardåkning.
Tobbe var lyckligt glad och visade att han insett att det inte blir långfärdsskridskor, även om jag bedyrat att jag fått tag på ett par stickade, vilket motiverade mjuka paket.

Sanningen är att jag gick bet på långfärdsskridskorna, det har utvecklat sig sedan min tid, då man med läderremmar snörade på dem på pjäxorna. Numera finns olika bindningar, och du väljer bland annat om du vill ha skidbindningstyp, alltså med lös häl, eller om skenan ska vara fast under hela skon. Givetvis speciella kängor. Inga pjäxor längre. Så ett av de allra plattaste paketen innehåller ekonomiskt stöd för eget inköp. Lycka till Tobbe.

Julklapparna under granen är många, fattar inte hur det kan bli så många, och sönerna ansåg att barndomens tradition med att de fick öppna ett hårt paket efter grötfrukost, skulle återupplivas. På den tiden fanns en anledning. Mor och far ville få lugn och ro att ägnas åt förberedelser för den stora julaftonsmiddagen då hela släkten dök upp. Tobias och Fredrik fick därför var sin leksak. Gällde att välja rätt paket. Att leka med ett par långkalsonger är inte lätt. Åtminstone inte i flera timmar.

Idag blev det en timmes promenad efter grötfrukosten medan paret Linn och Fredrik gjorde ostkaka. Efter den stärkande promenaden möttes man av en fantastiskt doft. Ostkaka luktar otroligt gott. Ska bli gott.

Nu är det en stunds vila och sedan ska spjällen i ugnen och Janssons potatisar ska skalas och fördelas i lagom strimlor.

Det här året är första då det bara är familjen, inte släkten. Som flest var vi tjugoåtta och i år är vi fem. Var tid har sin tjusning. Det här året ska det bli återhållsam njutning av bordets gåvor, en lite calvados till läsningen framåt kvällen.

Men än är det mitt på dagen och ögonen drar sig mot granens fot, där berget med julklappar bidar sin tid. Tids nog ska de avklädas det fina julpappersomslaget och man förväntas skina upp för var klapp och tacka såväl givaren som högre makter för den tur som medfört att man fått just det man just fått.

Frid över alla som detta läser, se till att livet händer medan det händer för när det hänt är det för sent.