prometankaren

Idag är det arbetsdag för de flesta av oss och till och med jag har haft fullt upp. Rackarns vad det öser på. Har fått till mig några nya grupper och det gäller att snabbt sätta sig in i vad de pysslar med så man kan låta som om man begriper.

Det roligaste är att det är nya människor att lära känna och lära sig jobba ihop så man nyttjar de positiva krafterna. Bara det brukar kräva stor ansträngning av mig.

Men framåt lunch fick jag en lucka för promenad. Samtidigt fick himlens vattenledningar också en lucka och hävde ner massor av vatten på mig. Visserligen missade man med en del men genomvåt, det blev jag. Även vår fotbollsplan sänktes, liksom Örjans vall igår, helt i vatten. Matchen Halmstad-AIK blev speciell med en plan som var klart bäst på plan när det gällde att ta ner bollen.

Promenaden blev intressant eftersom det blev nya vägval och jag fick leta mig fram i skogen för att nå toppen på den lilla kullen jag ville nå. Minneslunden till vår kyrkogård. Den ligger i en tallskog en bra bit från kyrkan och består av en alltid borstad stig, ett stort kors, en anordning för blommor och en bänk. Och en sten.

Det blev mina steg till slut. Och den största förvåningen under prometänkaren var när jag passerade kyrkan och ville gå några hundra steg till för att sedan gå in i kyrkan och träna på kontemplation. En konst som verkar vara en konst, och som intresserar mig mycket just nu. Man sitter ner och låter stillheten komma över en, samtidigt som man oorganiserat låter tankarna vandra.

Det var nu inte det som förvånade mig, utan det var jag själv. Kyrkovaktmästaren kom susande på sin fyrhjuling med släp och stannade vid kyrkporten när jag tänkte gå in. Han gick in i kyrkan och fick mig att tveka. Jag gick inte in, utan fortsatte räkna mina steg hemöver i stället.
Varför tvekade jag? Varför gick jag inte in? Trodde jag undermedvetet att vaktmästarn tänkte störa mig? Eller var det jag ville göra för privat? Tror jag att jag någonsin blir ensam i vår kyrka?

Sonen, den äldre, står i köket och stökar fram tacokväll. Ska bli gott även om jag får äta senare, då jag ska till fotbollen och leka möte.

Glömde jag säga att det regnat idag?
Det bästa med att ha ont, sa sonen den yngre, när han var yngre, det är att det är så skönt när det går över.

Det är lika med regnandet.