prometankaren

En massa saker man borde ha.
En massa saker ingen borde ha.
En massa saker alla borde ha.
En massa saker för en massa ändamål

En massa folk.

Det var totaltfullt på parkeringen vid elvatiden på söndagen. Första söndagen efter löning.
Mötte massor av mammor som försökte springa mot strömmen för att få tag i sina snabbfotade ättelägg.

Treåriga pojkar i tuffa jeans och korta jackor verkar vara snabbast och en eller annan var så snabb att såväl mor som far tappade ögonkontakten och när den tuffe, lille killen inser att han inte känner igen någon av alla stora runt omkring sig avtar hans mod i rask takt och han tvärnitar, ser sig om med hopplösheten lysande i hela ansiktet. Sedan sätter han fart, styrd av de gångar mellan möblerna där det är minst människor, vilket leder honom genom en genväg till nästa avdelning. Där försvinner han snabbt och jag går fram och kikar genom den smala gången. Där på andra sidan står den lille äventyraren och funderar. Ansiktet drar ihop sig som för att börja gråta, men så skiner han upp och drar iväg.

Raskt tar jag genvägen efter för att se vad som hände.

Jo, han hade hamnat på barnavdelningen och hittat "krypa-in-i-tält, nallar och nassar. En liten ruschkana av plast provades och han såg nöjd ut.

Efter en stund insåg jag att han inte behövde sina föräldrar just nu.
Då kom jag på att jag inte var på IKEA ensam. Men nu var jag ensam.

Jag hade kommit bort!!