prometankaren

Nalleply!
Det är höst. Sensommarn tog semester och dök aldrig upp på jobbet. Tråkigt och regnigt nästan hela augusti. Cabben står där och hukar i regnet och stenmuren är ingen stenmur utan ett dike med grus i botten. Ingen vill bygga stenmur när det regnar. Man är väl ingen smålänning heller.
När det regnar borde man ha ett nalleply, säger Wilma!

Nalleply!
Kan aldrig tänka mig att Frippe fått tak på sin stora, stora altan 9*6 = 36. Han går där och kontrollmäter i regnet. Fast egentligen är han en glad prick så över honom skiner väl antagligen en liten egen sol. Tomtarnas julparad ljuder varje gång han ringer mig. Han ringer för sällan. Men han har väl inte tid. Tumstocken sitter som gjuten i hans hand och han använder väl antagligen såväl ögonmått som fotvinklar för att få fram altanens totala kvadratmetrar i antal.
Regnar det, borde Frippe ha ett nalleply, säger Wilma!

Nalleply!
Familjefarmen rev altan igår. Fredrik och jag gick dit för att beskåda såväl riven altan som hederligt arbete. Vi är såna som kan hålla oss från att lockas med i arbetet. Jag har till och med utvecklat en fallenhet för att ge goda råd utan att visa. Det var verkligen en familjefarm igår. Leo och Wilma ute och sprang i regnet och runt brytande och slagande föräldrar. Slagande? Amanda inne och städar efter pärlarbete. Hon städar med sop och skyffel. Bra blev det, även om farmarmor kunde sopa upp ytterligare en skyffel pärlor.
En liten vattenpöl på några kvadratcentimetrar räckte för tre barn att hoppa i. Samtidigt. Hela tiden med ljudillistrationer. Farmarfar är en ordentlig man och drar ur spikar som han samlar in. Det är miljövänligt och viktigt. Farmarmor har en kofot.
Hon borde ha ett nallply, säger Wilma!

När Fredrik och jag gick hem borde vi också haft ett nalleply, säger Wilma!
Men där hemma, där har vi flera paraplyer . . .