prometankaren

Igår var jag i Tokholm och som vanligt var det köer. Det tog en halvtimme att åka en halvmil på E4-an. Tack och lov var klockan halv sex på eftermiddagen och bilen var ställd mot norr.

Snett framför mig vinglade en Toyota Corolla fram och tillbaka, ungefär som om det var balansgång i filen. Vägen är trefilig och Corollan befann sig i mittfilen. Hastigheten kom ibland upp i hela femtio kilometer per timme men det var topphastigheten. Ändå lyckades Corollan använda hela filen och lite till.

Efter en stund bestämde jag mig för att köra upp på Corollans högra sida för att se vad det handlade om.

Där satt en dam i den gyllene medelålderns övre del och fikade.

Inget konstigt med en mugg kaffe i bilen. Ganska vanligt nu för tiden. Men så drack inte denna dam sitt kaffe. Hon hade en blå klänning med stora blommor och en ljus hatt som satt lite på sne. På hatten fanns någonting som jag inte riktig såg vad det var, samt flor, vitt flor.

Damen som verkligen satt kvinnors förmåga att göra flera saker samtidigt på prov, drack sitt kaffe ur porslinskopp. Med lillfingret i vädret.
När jag kom upp riktigt jämsides ser jag att hon på passagerarsätet även har fat till koppen och en påse, prydligt hopviken och på påsen låg ett par bitar uppskuren längd.
Lite trafikfarligt, ganska stilfullt, mycket personligt.
Hon tittade upp såg att jag såg, tittade ner på koppen och fatet och längdskivorna, tittade upp på mig igen och log.
Inte generat, utan stolt.

Man kan tycka lite om trafiksäkerheten, men jag beundrar damen!
Hon har stil!