prometankaren

Idag blir det vilodag. En promenad ska läggas in och så matchen mot Albanien på kvällskvisten.
Det blev en arbetsvecka som tog på krafterna och det känns som jag kan komma in i de gamla takterna igen. Det får inte hända. Ransonera jobbet, öka motion och käka rätt. Nått ska väl gubben klara att lära sig.

Njuter fortfarande av köket. Det är fantastiskt och det är enklare att hålla ordning. Igår kväll lagade Fredrik maten. Jättegott. Fast nog är det ovant med nya spisen och nya ugnen ställer till förtret. Det tar nog en stund innan man förstår hur de fungerar. Att läsa bruksanvisningar är fegt.

Farmen hördes inte av igår. De körde säkert med en lugn fredagskväll. Farmarmamma jobbar heltid. Med barn. I Vika.
Enda sättet att se skillnad på jobbet och hemmet är nog att det finns släktdrag med de egna ätteläggen. Mötte Amanda som var på promenad med klassen. De hade antagligen varit nere vid Pumpen, vår egen skidstadion, och lekt. Eller så ute i skogen och räknat kottar. Massor av små människor gick på led. Utom tre åttaåriga flickor som gick armkrok och sjöng allt vad de orkade.
Amanda hade berättat för farmarmor att jag gick där och slöade. Och jag som tyckte jag tog en rask prometänkare. Fast det märks när jag är ute med nån av mina grabbar och går. De får verkligen hålla igen på stegen.

På jobbet har de kickoff, eller de är inte på jobbet utan i Uppsala. Tids nog får jag historier från det äventyret. Dyker det upp nått smaskigt kanske det hamnar här. Det är garanti på att det händer saker, men en del törs jag aldrig skriva om, även om jag brukar få höra. Det skvallras intensivt i ett par dagar efteråt innan jobbet tar överhanden igen. Kickoff är roligt!


Avsnoppa = lemlästa!