prometankaren

Hur kommer det sig att det jobbar så vackra kvinnor på mackar?

Varje gång jag åker till Kista stannar jag vid Gävle bro för att tanka och få en lättare frukost. Där finns Ulrika!
En vacker kvinna i mina bästa år.
Hon är lång, blond, kurvig, vackra ögon och mycket vackra drag åt det klassiska hållet. Och då har jag inte börjat berätta om hennes fördelar.

Varje gång jag kommer in, det är ungefär kvart över sju, möter hon mig med en kopp kaffe och en bulle med smak av pistage.

Var blir man så bemött?

Med bilen nytankad, med alkohol, själv lite halvberusad av mötet, åker jag vidare och efter trettio sekunder är farten åter över hundra. Där sitter man, antagligen med ett småfånigt leende, dricker kaffe och äter det sista av bulle.

Riks Morgonzoo är intonad på radion och Gert Fylking har kommit till jobbet. Titti och Roger blir snabbt andrahandsfigurer under några minuter och man hissar och dissar och kommenterar det som står i dagens kvällstidningar. Man har antagligen slutat irritera sig på att kvällstidningarna kommer på morgonen med gårdagens nyheter i stället för, som för, med morgonens nyheter på eftermiddagen eller kvällskvisten.

Efter en stund passeras Dragon Gate, en rik kines satsning på turistfälla längs E-fyran. Tinnar och torn och murar och mystik. Ska stanna där om några månader. Vill att de ska komma igång först, så jag får rätt första intryck.

Man har bara en chans till ett första intryck!

Sedan läggs kilometer på kilometer, mil på mil och exakt 85 kilometer från Kista passerar jag Stora Trädet. Det stor på mittremsan på motorvägen och ser allmänt stolt och ståtlig ut. Då vet jag att det är fyrtiofem minuter plus knäppa stockholmsköer kvar till jobbet.

Idag blev det att stanna, av nöden tvungen, vid Nova Park. Rackarns, fler hade infunnit sig av samma orsak och man får träna på att hålla sig. Till slut är det min tur!
Pliktskyldigt köper jag en läsk och åker vidare. Lämnar man så fyller man på!

Efter Uppsala tätnar köerna och i Arlandaavfarten kör många av och det blir lugnt en mil innan vi kommer till de första
föraningarna av storstaden och det står inte på förrän det är dags att svänga av och då är det bara parkeringseländet kvar att lösa. Det finns fler som vill än som får. I detta fall parkera.

Tacka vet jag kvinnan som arbetar på Gävle bro!