prometankaren

Äntligen måndag. Har sagt det förr. Men visst är det nått visst med vissa måndagar. Åtminstone då man inte är vissen.

Det blev en mycket lugn söndag med flera timmar hos mor. Det blev liv och rörelse runt henne när vi blev fler som satt där och tjattrade och man riktigt såg hur hon blev yngre och yngre. Till slut var jag tvungen att gå, innan hon blev rent barnslig.

Annars blev det att vara tillsammans med min fyrfotade vän på kvällen. Soffan alltså!

Idag är det full rulle igen. Men den där influensasprutan har gett mig alla symptom på influensa, precis som sköterskan sa. Så det blir lite lugnare idag - och jag som hade tänkt springa några mil!

Det kändes skönt att vara uppe hos Fredrik i Umeå och det kändes jobbigt att åka därifrån. Gubben har känslor! Imponerande, om man får säga det själv.

Vår reunion, nostalgiklubben för DalaDatorer/Owell Dalarna, drivs med stor framgång av Rinneby. Vi är säkert inkörda i excel allihop och han drar ut statistik lite då och då. Sitter där framför tvn och gottar sig i snittåldersstatistik, boendetrender och snittavstånd till Falun för festen.

Från Frippe hörs inte mycket, han sitter väl på altanen och dinglar med benen, funderande över 9*6.

Hörde av en vän från Skåne, han har ett affärsuppslag som heter duga. Får se vad det blir framåt vintern, en jag hoppas givetvis på guld och gröna skogar.

Är ingen vintermänniska, annat än att det vid något tillfälle varit läge att göra snöänglar. Trivs mest med vår och sommar, även om hösten är vacker och klar. Sommaren ska vara lummig och ljum. Därför är Skåne mitt sommarlandskap och jag hoppas jag kommer dit igen. Att gå huvudet rent längs havets strand med vinden i ansiktet! Att se från kyrka till kyrka. Att gå bland rododendron som är höga som träd i stället för knähöga i Dalarna.

Brukar säga att allt är bra om det stämmer med hjärta - hjärna - mage. Även om jag för egen del sällan får med huvet.

Våga vägra vinter!