prometankaren

Att sitta och minnas är enklare för den som inget har att minnas.
Men hur kul är det?

Klok är man antagligen först när man kommit på att man inte är riktigt klok.

Bredvid mig på bussen en gång satt en vis man
Han visste inte vart han skulle eller varför han skulle dit han var på väg.
Men han samspråkade med mig och andra och trivdes med att inte veta när han var framme.

Det är i alla fall vägen genom livet som räknas. Vem vill egentligen komma fram fort?