Eftertankar i stilla lördagsmorgon
Lördagsmorgonen har sina fördelar. Junior var på krogen igår och kom hem strax före tre. Det small i dörren två gånger, vilket betyder att han sover i sin stuga.
Förresten är det inte hans stuga, det är min skrivarlya, men den rackarns grabben har snott stugan i flera år. Faktiskt är det fem år sedan den var min skrivarstuga.
Inför nästa sommar planerar jag en bred attack för att återerövra stugan och göra den till den skrivarlya den förtjänar. Med papper och böcker och det lilla kylskåpet fullt av små drycker. En dunk med vatten och en kaffebryggare. Skrivstol, fåtölj och lite, lite golvyta.
Lördagsmorgonen var det ju. Tända ljus ger sken och jag älskar lukten när man blåser ut ljusen. Morgontidningen är avklarad. Såg i går kväll på tv hur Leksand spöade skiten ur Växjö Lakers. Först fick Växjögrabbarna jobba och jobba och slita och slita. Det tacklades och var smågrinigt. Efter halva matchen var dom möra och då ökade Leksingarna tempot och spelade hem matchen.
Ser i tidningen också att det finns en massa lediga jobb. Fast jag skulle inte kunna få ett enda av dem. Otroligt vad specialkunskaper det krävs för de olika lediga jobben. Tror inte alla blir tillsatta. Såna människor finns inte.
Säsongen för klassiskt på Dalateaterns scen har startat och jag har inte hunnit dit än. Det måste åtgärdas. Förra säsongen var jag dit några gånger och lyssnade på musik som aldrig engagerat förut. En ny värld öppnar sig och det finns så mycket att höra och att lära. En del klassiska kompositörer berättar något, andra skapar olika stämningar, men få lämnar mig oberörd.
Hur blir dagen månnro? Inga måsten. En jättehög med borde. Ska nog ta en liten nostalgitripp med bilen. Hämta minnen. Återuppta träningen efter halsflussen. Får bli en kort promenad. En prometänkare. Fast för snabba tankar.
Barn är fantastiska. Har en teori om att man föds som geni och förbrukar sedan sitt snille genom åren. I så fall är jag ganska korkad numera. För ett antal år sedan träffade jag en flicka som då var nio år. Hon ställde precisa frågor om relationer. Hon var bland det mest uppfinningsrika och kloka jag träffat. Nio år, en unik människa och vi möttes för att sedan aldrig mera ses.
Det gör mig rik men ändå inte.
Förresten är det inte hans stuga, det är min skrivarlya, men den rackarns grabben har snott stugan i flera år. Faktiskt är det fem år sedan den var min skrivarstuga.
Inför nästa sommar planerar jag en bred attack för att återerövra stugan och göra den till den skrivarlya den förtjänar. Med papper och böcker och det lilla kylskåpet fullt av små drycker. En dunk med vatten och en kaffebryggare. Skrivstol, fåtölj och lite, lite golvyta.
Lördagsmorgonen var det ju. Tända ljus ger sken och jag älskar lukten när man blåser ut ljusen. Morgontidningen är avklarad. Såg i går kväll på tv hur Leksand spöade skiten ur Växjö Lakers. Först fick Växjögrabbarna jobba och jobba och slita och slita. Det tacklades och var smågrinigt. Efter halva matchen var dom möra och då ökade Leksingarna tempot och spelade hem matchen.
Ser i tidningen också att det finns en massa lediga jobb. Fast jag skulle inte kunna få ett enda av dem. Otroligt vad specialkunskaper det krävs för de olika lediga jobben. Tror inte alla blir tillsatta. Såna människor finns inte.
Säsongen för klassiskt på Dalateaterns scen har startat och jag har inte hunnit dit än. Det måste åtgärdas. Förra säsongen var jag dit några gånger och lyssnade på musik som aldrig engagerat förut. En ny värld öppnar sig och det finns så mycket att höra och att lära. En del klassiska kompositörer berättar något, andra skapar olika stämningar, men få lämnar mig oberörd.
Hur blir dagen månnro? Inga måsten. En jättehög med borde. Ska nog ta en liten nostalgitripp med bilen. Hämta minnen. Återuppta träningen efter halsflussen. Får bli en kort promenad. En prometänkare. Fast för snabba tankar.
Barn är fantastiska. Har en teori om att man föds som geni och förbrukar sedan sitt snille genom åren. I så fall är jag ganska korkad numera. För ett antal år sedan träffade jag en flicka som då var nio år. Hon ställde precisa frågor om relationer. Hon var bland det mest uppfinningsrika och kloka jag träffat. Nio år, en unik människa och vi möttes för att sedan aldrig mera ses.
Det gör mig rik men ändå inte.
Kommentarer
Trackback
