Stillheten och filosofen

Lördag förmiddag och hela huset är stilla. När jag tittar ut genom fönstret ser jag att det är helt vindstilla. Några få moln på en blå himmel. Termometern i fönstret skvallrar om ett par plusgrader och det kan bli en helt fantastisk höstdag. Gröten kokar, kaffet puttar. Kaffe puttar, det är säkert. Gäller bara att höra. Sätter på mig utetofflorna och hasar till brevlådan. Brevlådan som fortfarande bor i den gamla barnstolen. Jag ska bli med ny brevlåda, kanske idag, och den ska fästas vid den nya stenmuren. Falu Kuriren ligger i brevlådan, i barnstolen och jag känner att den varit där en stund. Den är kall.

En ostsmörgås och en skinksmörgås, lite risgrynsgröt med kanel och mjölk. Mjölken i ett glas bredvid. Kaffe och apelsinjuice. Läsa tidning och lyssna på tystnaden. Inte en rörelse, inte ett ljud. Låter underbart och stilla harmoniskt.

Det blev en hektisk och intressant arbetsvecka, veckan som gick. Precis som veckan före, stortrivdes jag hela tiden. Bra arbetskamrater som hela tiden gör sitt bästa, är kreativa och glada. Nära till skämt. Nära till allvar.

Tänk att få vara med en gång till. Att göra något jag aldrig gjort tidigare. Skapa en för firman värdefull verksamhet tillsammans med det unga, vackra folket. Det är förmån det.

Ta vara på livet, tänkt aldrig att det ska jag göra sedan. Sedan ska du göra nått annat. Du ansvarar själv för att vara lycklig även om lyckan inte låter sig påverkas. Lös den knuten, du.

Jag har mött olika former av lycka. Lycka som jag skrämt bort. Livets största tavla, antagligen. Och då har jag hunnit göra en del tavlor. Andra former av lycka är det jag känner på jobbet just nu. Gäller att njuta för lyckan på jobbet är med säkerhet övergående. Så säger erfarenheten. Ibland är erfarenhet störande.

Morgontiden innehåller underfundigheter och i tidningen skriver en del journalister med bristande känsla för distans, visar prov på engagemang och iver att få uttrycka sig. Sportjournaliser ser allvarligt på sin idrott. En del kan skriva om baseboll precis som om det vore fotboll.

Leksand har haft tre förlustmatcher i rad, varav två mot Malmö. Nesa. Malmöborna tycks tro att jag inte förstår, för det kommer en del upplysande sms. Jag saknar Skåne och människorna där. Fast där är det inte vindstilla och Falu Kuriren ligger inte i brevlådan. Brevlådan står inte i en gammal barnstol men jag hade säkert satsat på en stenmur.

Fortfarande stilla och jag tar mig an dagens bilaga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0