prometankaren

Tisdagsmorgon. Vaknar vid halv sextiden och när jag öppnar ögonen ser jag totalt mörker. Det är tidigt. Precis som när jag ska till Kista. Men det ska jag inte idag.

Smyger upp och sätter på kaffe, hämtar tidningen och letar fram nya ljus som jag tänker. Sitter en stund för att vakna till liv, medan jag hör kaffet puttra i köket. Tycker det ger mysig känsla att sitta med raggsockorna på, i skenet av ljus som jag ställt i två grupper, en på matsalsbordet och på ett runt bord, som jag kallar bokbordet. Inte för att det är gjort av bok utan för att det står vid mina bokhyllor.

I det trivsamma ljuset från ljusen sitter jag och låter kroppen vakna i sin egen takt. Det tar inte så lång stund innan huvudet hoppar igång och jag funderar på stort och smått. Den artonde november 2008 regnar det när jag hämtar tidningen. Det har hänt att det varit en halvmeter snö den artonde november också. Men det var ett annat år. Spiksäker på att det inte har ett dugg med globaluppvärmningen att göra. Det har alltid varit så. En del år lägger sig snön tidigt, andra år är julen mörk och hösttrist.
Kommer ihåg kalla vintrar när jag var barn, kommer ihåg kalla vintrar med olika intervaller genom hela livet. Barmarksjularna är också rätt många.
De två vintrarna i Skåne fanns det snö i Skåne i nästan två månader. Innan jag var i Skåne, bara hörde berättelser, fanns det aldrig snö i Skåne. Man spelade golf året om.

Efter en stund i mörkret, i skenet av ljusen, är det dags för frukost. Fjällfil. Kaffe. Skinkmacka. Falu Kuriren.

Nu är klockan halv åtta. Dags att jobba. Det poppar upp fler och fler jobbtankar i huvudet, så det är lika bra att köra igång.

För att citera en av mina vänners kommentarer på meddelanderaden på Messnger:

Tisdag!