prometankaren

Söndagsmorgon och ljusen är tända. Kaffe, macka med ost och marmelad. Jordgubb/rabarber. Ett glas juice. Glömde koka ägg, som jag bestämde mig för i går kväll.

I natt har jag drömt en massa och den dröm jag drömde sist ligger kvar i huvudet. Det var en dröm värd att dröja sig kvar i sängen för att få se slutet. Men som alla drömmar så kan man inte riktigt bestämma och jag vaknade vid fel tillfälle av fel anledning. Kissnödig!
 
Tacka vet jag dagdrömmar. Då hade jag fått se slutet och dessutom regisserat det.

Tillsammans med en kopp kaffe drömmer jag mig bort en stund och det känns faktiskt skönt att ha kommit upp i mogen ålder och fortfarande kan ha drömmar och visioner. Dessutom tycker jag att jag förfinat min förmåga att dagdrömma och vågar ta mig tid med det.

Fredrik var ut i fredagsnatten och rumlade runt. Umeå är en bra rummelstad har jag förstått.
Tobbe var också ut och rumlade i fredagsnatten. Men i Falun. Inte fullt lika utvecklad rummelstad.
Båda, i var sin stad var hyfsat möra under lördagen och jag kom att tänka på förr i tiden. Då jag rumlade.

Tobbe, som blivit arton, har aldrig fått spö hemma. Och nu är det för sent. Han jobbar hårt med att uppfostra sin pappa till en självständig individ. I natt har jag tränat på att inte veta var han är. Själv är han helt på det klara med det. Han vet var han är. Spelar poker. Försöker per sms få honom att berätta var han är och får svar "typ Gamla Berget". En stadsdel med en halvmils vidd. "Hur tar du dig hem" var nästa fråga och svaret "vet inte" var givet.
Halv sex på morgonen sticker han in ett glatt huvud i sovrummet "är hemma nu". Sedan stökar han lite och går och lägger sig. Han var nykter, är väl bäst att tillägga.


Jag hann aldrig be honom lägga vinsten på köksbordet.