Punktering
Det har varit ett dagligt prometänkande på senaste tiden och de två veckor som det har vandrats har hela processen utvecklats. Direkt efter operationen var det två promenader om sex-sju minuter per dag för att idag vara mer än 45 mintuer sammanhängande. Den sträcka som det tog åtta minuter att gå för några veckor sedan tar numera sex minuter. Så nu har jag slutat stressa med att ta deltider och mäta sträckor. Jag promenerar helt enkelt samtidigt som jag funderar. Det blir på nått sätt lite drygt 45 minuter av sig självt.
Sedan invägningen i januari eller om det var februari har sex kilo tappats. Det känns skönt även om jag inte riktigt vet var jag tappat dem. Det som nu hänt är att jag råkat gå punktering. Ett kraftfullt skavsår på vänster häl gör att jag numera hasar runt i mina flipp-floppar. Det går det också och om några dagar borde punkteringen ha läkt ihop. Den uppkom av rent slarv, då jag drog iväg utan strumpor i gångardojorna. Märkte direkt att det skulle skava men var för lat att vända och gå de femton metrarna hem igen för att få på ett par strumpor.
Bommakycking sa en av grabbarna vid två års ålder när det blev punktering på cykeln. Antagligen betydde det att det small, sa bom, på cykeln. Bommakycking.
Solen var framme i morse, men nu har det gått över. Lite sval sommardag håller på att ta form. Mina blåbär på stam börjar ta form och det ser ut att bli såväl stora som många bär som kan pockas utan att kröka ryggen. Skatungarna har jag inte hört av på några dagar så de har väl hittat andra lekplatser. Eller så beror det på att ekorren inte varit och hälsat på. Den saknar jag även om den var in i köket och tuggade på vår vitlök. Vi får se, den har väl annat för sig och kommer tillbaka när det varmare sommarvädret kommer tillbaka i slutet av veckan.
Det är tisdag idag. vilket är Allsång på Skansen, för de som är intresserade. I går kväll sändes förra veckans program i repris och jag måste säga att hon skånetösen, Sanna Nielsen, sjunger sin sång Emty Room otroligt vackert, endast ackompangerat av en akustisk gitarr. En höjdare!
Det finns många "måsten" i livet. Är det verkligen "måsten"?
Sedan invägningen i januari eller om det var februari har sex kilo tappats. Det känns skönt även om jag inte riktigt vet var jag tappat dem. Det som nu hänt är att jag råkat gå punktering. Ett kraftfullt skavsår på vänster häl gör att jag numera hasar runt i mina flipp-floppar. Det går det också och om några dagar borde punkteringen ha läkt ihop. Den uppkom av rent slarv, då jag drog iväg utan strumpor i gångardojorna. Märkte direkt att det skulle skava men var för lat att vända och gå de femton metrarna hem igen för att få på ett par strumpor.
Bommakycking sa en av grabbarna vid två års ålder när det blev punktering på cykeln. Antagligen betydde det att det small, sa bom, på cykeln. Bommakycking.
Solen var framme i morse, men nu har det gått över. Lite sval sommardag håller på att ta form. Mina blåbär på stam börjar ta form och det ser ut att bli såväl stora som många bär som kan pockas utan att kröka ryggen. Skatungarna har jag inte hört av på några dagar så de har väl hittat andra lekplatser. Eller så beror det på att ekorren inte varit och hälsat på. Den saknar jag även om den var in i köket och tuggade på vår vitlök. Vi får se, den har väl annat för sig och kommer tillbaka när det varmare sommarvädret kommer tillbaka i slutet av veckan.
Det är tisdag idag. vilket är Allsång på Skansen, för de som är intresserade. I går kväll sändes förra veckans program i repris och jag måste säga att hon skånetösen, Sanna Nielsen, sjunger sin sång Emty Room otroligt vackert, endast ackompangerat av en akustisk gitarr. En höjdare!
Det finns många "måsten" i livet. Är det verkligen "måsten"?
Kommentarer
Trackback
