prometankaren

Vi har nedkommit med Louie - Apträdets konung!
Louie är egentligen en gorilla, men vi ser honom helst som familjemedlem. Även om han för det mesta sitter där uppe i apträdet och myser.



Envisa rykten gör gällande att han kommer från Kolmården, vilket vi inte riktigt är med på. Men vi ska kolla upp det när människofarmen återkommer. De förväntas återkomma i sena kvällen och hur det än kan låta, så längtar vi efter dem, allesammans. Huset prepareras och förbereds givetvis under dagen.

Anledningen till att Louie hamnade i vårt Apträd är att han påstås ha tappat en banan i dess närhet. Han hade en lapp kring halsen med en bild på bananen. Det är en stor, svängd och gul banan. En sån såg vi också hängande i trädet för några dagar sedan. Men den måste ha försvunnit för numera finns bara en liten svart bananliknande sak liggande vid Apträdets rot.

Det kommer att bli intressant att få bli Louies fosterföräldrar och jag ser fram mot att se hur han utvecklas. Jag har övat  uppfostring på Fredrik och Tobias och även om jag inte riktigt fått ordentligt apbeteende inpräglat där, så har i alla fall vissa delar fastnat.

I går kväll var jag på division fyra fotboll. Det var två underhållande timmar och jag kände att det var bra för mig. Engagemanget och att vara ute i friska luften. Prata skit med goda vänner är inte heller att förakta. Gjorde fler expertuttalande i fotbollsfrågor där jag egentligen har liten eller mycket liten kunskap. Att fälla sakkunniga påståenden helt utan förankring i verkligheten är verkligen roligt. Att sedan se bänkgrannens allvarliga nickande till medhåll ger verkligen råg i ryggen.

Promentänkaren var tuff. När jag var som längst bort hemifrån kom en yrsel som var ordentligt jobbig. Jag tror det är en reaktion på medicineringen. Det är nytt för kroppen och kombinerat med promenadens ansträngning, kan man känna yrsel som går över bara man stannar och tar det lugnt några minuter.
Vi tar några dagar till och ser om kroppen anpassar sig.

Louie och jag hade ett litet snack för en stund sedan, det är ju inte utan att man är nyfiken vem det är som hjälpte honom upp i apträdet första gången. Några aningar har jag nog och efter noga övervägande ska jag nog ställa några kontrollfrågor. Man kan ju leka sanning eller konsekvens! Konsekvens kan ju vara nått som jag vill . . . .
Louie har antytt lite, men är lite osäker. Men det var en snäll människa, i maskopi med andra. Fast om det var en hona eller hanne, vet inte Louie för han tycker vi människor är så lika.


Som han sa, "Människor är också apor, om än hårlösa och rakbenta och otroligt fula".