Grusade planer
Söndagmorgon med svagt skinande sol. Det är slöjmoln som skymmer lite men det ser ut att kunna bli en bra förmiddag. Fick tidigt i morse ett foto av Leo med storasyster Amanda, stående i en säng med en nalle, väsentligt större än dem. Leo, med stort plåster på ett knä skiner som en sol, medan Amanda ser mer överraskad ut.
Det är alltså en bra söndagmorgon.
Prometänkaren i går gick bra och nu har jag haft 45 minuter i fem dagar och i morgon är det dags att öka dosen upp mot timmen. Lite svårt har jag allt att finna var jag ska gå, för hastigheten i promenerandet har ökat, om än inte tänkandet, där jag tror att det tänks lika trögt som vanligt. Även om det inte är meningen eller ens önskvärt, har jag klockat och ser att en sträcka som direkt efter operationen tog åtta minuter numera tar ungefär fem. Bara så där av sig självt. Måste vara ett gott tecken.
Artonåringens slit i trädgården har varierande framgång och med tanke på att det är sommar och sol tycker jag att det är som det ska vara. Kompisar och sol och bad ska kunna locka en artonåring från att gräva lera i en grop. I fredags morse beställde jag grus, dels för att grusa garageinfarten, dels som dränering under den tänkta muren. Gruset skulle komma tidigast måndag, men när vi kom hem i fredags låg där sex kubikmeter grus för garageporten. Det är någonstans 8-9 ton grus som ska flyttas. Ska bli riktigt kul att vara arbetsledare!
Förra veckan hade kvarterets barn i förskoleåldern en stor diskussion inne på en grannes trädgård, där de diskuterade värdet av att ha äppelträd. Det framhölls från en flicka i åttaårs åldern att morfars äpplen var bäst, flest och godast. Andra barn hade dock andra meningar och påstod att de själva, hemma, tre hus bort, hade bäst äpplen. Mitt i diskussionen kom nämnde morfar ut och läxade upp hel hopen på att de genast ska sluta äta äppelkarten, eftersom de har flera månader kvar innan de är mogna att äta och att han skulle säga till när det var så dags.
När jag lyssnat på dessa barn och vilken vikt de la på att det skulle finnas äpplen, gick jag in och hämtade ett köpeäpple, tog med lite ståltråd och gick ut och hängde upp äpplet i vår pil, som står alldeles invid gatan.
Ett äppelträd har ju alla!
Det är alltså en bra söndagmorgon.
Prometänkaren i går gick bra och nu har jag haft 45 minuter i fem dagar och i morgon är det dags att öka dosen upp mot timmen. Lite svårt har jag allt att finna var jag ska gå, för hastigheten i promenerandet har ökat, om än inte tänkandet, där jag tror att det tänks lika trögt som vanligt. Även om det inte är meningen eller ens önskvärt, har jag klockat och ser att en sträcka som direkt efter operationen tog åtta minuter numera tar ungefär fem. Bara så där av sig självt. Måste vara ett gott tecken.
Artonåringens slit i trädgården har varierande framgång och med tanke på att det är sommar och sol tycker jag att det är som det ska vara. Kompisar och sol och bad ska kunna locka en artonåring från att gräva lera i en grop. I fredags morse beställde jag grus, dels för att grusa garageinfarten, dels som dränering under den tänkta muren. Gruset skulle komma tidigast måndag, men när vi kom hem i fredags låg där sex kubikmeter grus för garageporten. Det är någonstans 8-9 ton grus som ska flyttas. Ska bli riktigt kul att vara arbetsledare!
Förra veckan hade kvarterets barn i förskoleåldern en stor diskussion inne på en grannes trädgård, där de diskuterade värdet av att ha äppelträd. Det framhölls från en flicka i åttaårs åldern att morfars äpplen var bäst, flest och godast. Andra barn hade dock andra meningar och påstod att de själva, hemma, tre hus bort, hade bäst äpplen. Mitt i diskussionen kom nämnde morfar ut och läxade upp hel hopen på att de genast ska sluta äta äppelkarten, eftersom de har flera månader kvar innan de är mogna att äta och att han skulle säga till när det var så dags.
När jag lyssnat på dessa barn och vilken vikt de la på att det skulle finnas äpplen, gick jag in och hämtade ett köpeäpple, tog med lite ståltråd och gick ut och hängde upp äpplet i vår pil, som står alldeles invid gatan.
Ett äppelträd har ju alla!
Kommentarer
Trackback
