prometankaren

Nu är det söndag. Målarn är här och gör det sista vid köket. Dessutom ska han måla väggarna i hallen. Sen är det bara småsaker kvar. Bräddavloppet i diskbänken läcker, det fattas tio skåphandtag, vi har  bruna träknoppar just nu, golvlister vid övergångar till vardagsrummet fattas, hallgolvet närmast ytterdörren är bara provisoriskt lagt. Där ska det bli klinker vad det lider. Behöver lite påfyllning i kassan först.

Jo, och så ska det limmas en fullängdsspegel på väggen i hallen.

Sedan är det klart och jag kan gråta tillsammans med räkningarna.

Apträdet står och funderar på livet, eller snarare om det ska bli nått liv. De knoppar som knoppades har dragit sig tillbaka och Apträdet ser allt mer visset ut. Den är säkert också bekymrad över att den stenmur som skulle göras inte blir gjort. Även här väntar vi på påfyllning i kassan, eftersom vi valde bort den billgare murvarianten mot en väsentligt mer kostnadskrävande. Antagligen blir det ingen mur förrän till våren. Vi får se.
Louie, Apträdets gorilla, sitter där och glor på folk som går eller åker förbi. Massor med hantverkare, människor på väg till jobbet, människor som hastar hem från jobbet. Barn, hämtade från dagis skrattar sig uppför gatan. De har vant sig vid Louie och kollar bara om hans finns kvar.

Igår tog jag mig ett bubbelbad i någon timme, sedan kördes det skräp till tippen, det gamla köket är nu förpassat till de sälla jaktmarkerna. På eftermiddagen tog jag mig för att åka till golfbanan för att se hur golfformen ser ut efter ett års helt utebliven träning.
Det var inget fel på golfrestaurangen och förmågan att beställa och äta en god lunch. Däremot kände sig juniorklubban helt bortkommen i mina händer. Passade bäst om jag stod på knä. Ingen putter kom med heller, det är så man blir lite putt. Men med lånad klubba tränades puttning med föga framgång. Mycket treputt blev det.
Chippa gick bättre men ibland kom det ett riktigt harslag. Ett harslag är ett slag där bollen susar iväg två decimeter över marken och tjugo-trettio meter.
Efter en knapp timme var min otränade kropp klar, även om jag gärna slagit några långa slag också. Det får bli en annan gång.
Förresten jag provade bunkerslag också, nästa gång tar jag matsäck med ner i gropen, för därifrån kommer jag aldrig.

Sonen i Umeå hörs inte av. Undrar hur det går med insparken.  Men idag får vi säkert prata med honom, för i morgon börjar allvaret.
Sonen på hemmaplan skruvade med Pärlan igår och idag försvann han tidigt. Ska inventera City Gross. Blir stålar till klubben. Bra aktivitet.


Fotbollsspelaren tog i så att skon flög av.
Det var tur att han inte nickade!