prometankaren

Junior är hemma från västkusten med massor av nya erfarenheter. Bland annat har han kört Saaben 148 mil under veckan. I sällskap med fyra andra artonåringar har de gjort västkusten osäker. Eller det som var kvar av västkusten efter Människofarmens framfart. Förutom att de haft roligt har de också provat på att leva tillsammans i en vecka och vi gamla, som vet allt, förstår att det inte bara varit en dans på rosor, även om de inte berättar något annat än det som var roligt.

Tobias uppehöll sig mer vid att han, tillsammans med två kamrater, anmält sig till fallskärmshopparkurs. För sextusen svenska riskdaler, hm, får de certifikat på att hoppa fallskärm.. Vilket i sin tur säkerligen innebär fortsatt hoppning. Försöker påpeka att negativ stress, som oro, inte är bra för pappa. Men han påstår att det livar säkert upp blodomloppet. Rackarns grabb.

Dessutom kom han igår kväll och sa att han tänkte åka till Grövelsjön och prova forsränning. Grövelsjön ligger till hälften i Norge. Sjön alltså. Trettio mil för att få ett armbrott gipsat. Skulle inte tro det. Undrar om man rår på en artonåring? Började med att säga att det finns väl inget vatten i älvarna nu, när kraftbolagen sparar vatten för att lamporna ska lysa i vinter.
Rackarns grabb.

Själv funderar jag på en tur till finska gränsen, Stockholm, bara för att gå på stans gator och glo på flipperfolket. Stockholmarna är som flipperkulor i ett flipperspel som fått spatt.
De rusar i full fart för att tvärnita vid ett skyltfönster, de ser ut att fastna till men sätter plötsligt fart mot nästa skyltfönster, slumpmässigt valt. Rusa - stå - rusa - stå. Och så fortsätter det. Man kan sitta på en bänk, finns många såna i storstan, och försöka lista ut vart tanten tänker studsa från fönstret med skor. Blir det till klänningarna tvärs över Drottninggatan, eller blir det blusarna längre ner på samma sida. Enligt flipperspelets natur borde det bli klänningarna för att få rätt vinkel på studsen, men så funkar det inte.
Tanten tar sina tre sekunder vid skorna och studsar till Buttericks, hajar till med hela kroppen och studsar vidare till blusarna för att efter tre sekunder studsa vidare neråt Drottninggatan.

Sedan finns det de som kommer upp i 30 km i timmen mellan skyltfönstren men kan stå där flera minuter och studera kläderna. Därefter går de in i butiken, antagligen för att klämma och känna på tyget, för att komma ut som skjuten ur en kanon och med blicken fäst vid fönstret mitt emot.

Joo, jag vill nog åka ner och uppdatera mig om stockholmarnas flanerande i innerstaden.

En gång i tiden låg den vackra staden mitt i Sverige. Birger Jarl fixade till staden på öarna, mest för att krångla till det för de som hade till vana att segla in i Mälaren och plundra slotten runt dess stränder. Sedan växte landet runt Östersjön. För att så småningom slarvas bort av kungar med mer vilja än kunskap i krigens tveksamma konstart. Huvudstaden hamnade på så sätt närmare Finland än Falun.


Hemmet är den plats där man kan klia sig var som helst!