prometankaren

Det är mycket nu. Åtminstone är det mycket om man är idrottsintresserad och gillar att se OS från Kina. Själv tillhör jag som sagt den nordiska eliten i passiv idrott. I min mest aktiva karriär hade jag inga problem att se tre fotbollsmatcher i rad. Numera är det sällan att det finns tillfälle för det. Men OS är ett sånt tillfälle. Men det är också en av de få gånger jag ser politik i idrott. Inte bra att lägga OS i en diktatur. Det blir så svårt att bortse från politiken i idrotten då.

Reinfeldt yttrade sig igår om FRA-lagförslaget och som vanligt visar han upp att han inte riktigt hänger med. En del har otur när dom tänker. Hur det är med Reinfeldt vet jag inte, han provar ju inte ens. Mest är han nog upptagen att stirra på sitt visitkort.

Idag har stockholmarna sin stora dag. Efter hårt arbete har de uppnått ett datum som passar dem. Välförtjänt.

Människofarmens moder har snart arbetat första veckan på nya jobbet. Barnen i Vika har hyrt in henne på dagarna så de får nån att leka med, nån som fixar käket och ser till att de sover middag. De vill ju vara utvilade så de orkar med sina föräldrar framåt eftermiddagen. Farmarbarnen är saknade här i regnet. Med dem är det solsken oavsett väder.

Louie sitter i trädet och undrar om det ska regna hela tiden? De skott som Apträdet presterade stannar i växten om det här fortsätter. Konstigt är att ett par skott har blviit över decimetern långa medan andra hukar försiktigt i barkens olika veck. Idag ska nog Louie få komma in och värma sig en stund. Om han vill. För kvarterets barn har ännu inte upptäckt att det regnar, för de skrattar och ropar och studsar och hoppar och cyklar och springer, precis som om det vore strålande sol. Precis som det ska vara.

I Grangärde sitter ett gäng killar i en musikstudio och leker. De ska på en vecka spela in fyra-fem låtar till en democd. Första dygnet presterade de trummorna. Idag ska de visst spela in nån gitarr. Jag tycker det låter som de är i teknikhimmelen och sitter där och petar på rattar och spakar för att se vad som händer. Farsan är jätteavundsjuk.

Igår var vi till Gävle och Bönan, hamnen där man kan köpa rökt fisk direkt av fiskarna. Vi konstaterade att de hade stängt och åkte hem igen. Tjugo mil. Fast utflykten var viktigare än målet. Gävleborna själva var ute på stan. Gävle gatufest är stort. Regnet likaså.


Det är bättre att fråga och verka okunnig än att inte fråga och förbli det.
Vaffö?