Pänna fast
Människofarmen har varit på semester med sin Saab 9.5. Människofarmen funderar på större bil!
Sanning och konsekvens!
Vi var hos en bilhandlare, allihop, människofarmen, Fredrik och jag. Det är intressant att se vad som intresserar och vad som är totalt ointressant för farmens olika medlemmar. Pappa Jonas tycker att automatväxel är konstigt. Men får han bara köra några gånger så ser han fördelarna. Han är antagligen bara inte tillräckligt lat.
Mamma Helena vill ha en stor bil, med sju sittplatser. De är fem i farmen, så antagligen vill hon ha några tomma säten mellan sig och barnen. Bara för att få lite distans. Hon vill alltså ha en stor bil som inte drar bensin, som är nästan ny eller helst alldeles ny och så ska den vara nära nog gratis.
Amanda som är åtta vill ha en bil som man kan stå rak i och där man kan gå runt lite. Och så vill hon ha skinnstolar och gärna lite utrustning just där hon ska sitta. Hon är absolut säker på att hon ska kunna sitta utan barnkudde.
Wilma, fyra år, vill kunna "pänna fast sig själv" i bilbältet. Det var det enda hon testade. Man måste kunna pänna fast sig själv.
Leo var mer intresserad av mopederna som bilfirman säljer. Han rusade omkring och skrek MOPPE. Nu har han två olika stilar när det gäller att rusa omkring. Han föredrar att rusa omkring åkandes på Fredriks arm. Då är det Fredriks fötter som får jobba. Det gäller bara att peka tillräckligt tydligt så Fredrik vet vart han ska rusa.
Den andra metoden är att använda sina egna ben. Det ser lustigt ut eftersom vänstra benet har lite mer bråttom än det högra, så grabben tenderar att gå i högervarv hela tiden.
Ska han ta på någonting så sträcker han fram armen redan på femton meters avstånd och sätter fart. Så man ser då ett glatt ansikte på en 90 centimeters människa som tenderar att dra åt höger i språngmarschen mot något diffust mål.
Louie har det besvärligt i apträdet. Rätt som det regnar så kommer det en skur och han hinner liksom aldrig bli varm och torr. Men han vägrar envist att komma in. Han bevakar sitt revir. Ska snacka med honom framåt kvällen. Med lite lirkande kan jag nog övertyga honom om en natt inomhus.
Vi har en idé, Fredrik och jag. Den är gammal, åtminstone något år, men aktuell igen. Vi vill starta café. Inte vilket café som helst utan en sverigeanpassad variant av Starbucks. Har varit i kontakt med Starbuckarna i Staterna men de trodde inte att människor vid världens utmarker drack kaffe. Framförallt inte kaffe med kanelsmak.
Idag börjar vi projekteringen av affärsidén. Spännande. I min unga hjärna fantiseras det om en serie caféer runt om i mellansverige, som ger min ålderdom oanade resurser till ett rikt liv. Sönerna drar in stålarna och jag sätter fart på dom.
Ska bli spännande att följa oss.
Fortsätter att reta mig på bristande sanningar i dagstidningarna. Ibland är det osant men för det mesta är det en skruvad form av sanning.
Men det är väl tur att lögnen finns, för tänk om allt man hörde var sant!!
Sanning och konsekvens!
Vi var hos en bilhandlare, allihop, människofarmen, Fredrik och jag. Det är intressant att se vad som intresserar och vad som är totalt ointressant för farmens olika medlemmar. Pappa Jonas tycker att automatväxel är konstigt. Men får han bara köra några gånger så ser han fördelarna. Han är antagligen bara inte tillräckligt lat.
Mamma Helena vill ha en stor bil, med sju sittplatser. De är fem i farmen, så antagligen vill hon ha några tomma säten mellan sig och barnen. Bara för att få lite distans. Hon vill alltså ha en stor bil som inte drar bensin, som är nästan ny eller helst alldeles ny och så ska den vara nära nog gratis.
Amanda som är åtta vill ha en bil som man kan stå rak i och där man kan gå runt lite. Och så vill hon ha skinnstolar och gärna lite utrustning just där hon ska sitta. Hon är absolut säker på att hon ska kunna sitta utan barnkudde.
Wilma, fyra år, vill kunna "pänna fast sig själv" i bilbältet. Det var det enda hon testade. Man måste kunna pänna fast sig själv.
Leo var mer intresserad av mopederna som bilfirman säljer. Han rusade omkring och skrek MOPPE. Nu har han två olika stilar när det gäller att rusa omkring. Han föredrar att rusa omkring åkandes på Fredriks arm. Då är det Fredriks fötter som får jobba. Det gäller bara att peka tillräckligt tydligt så Fredrik vet vart han ska rusa.
Den andra metoden är att använda sina egna ben. Det ser lustigt ut eftersom vänstra benet har lite mer bråttom än det högra, så grabben tenderar att gå i högervarv hela tiden.
Ska han ta på någonting så sträcker han fram armen redan på femton meters avstånd och sätter fart. Så man ser då ett glatt ansikte på en 90 centimeters människa som tenderar att dra åt höger i språngmarschen mot något diffust mål.
Louie har det besvärligt i apträdet. Rätt som det regnar så kommer det en skur och han hinner liksom aldrig bli varm och torr. Men han vägrar envist att komma in. Han bevakar sitt revir. Ska snacka med honom framåt kvällen. Med lite lirkande kan jag nog övertyga honom om en natt inomhus.
Vi har en idé, Fredrik och jag. Den är gammal, åtminstone något år, men aktuell igen. Vi vill starta café. Inte vilket café som helst utan en sverigeanpassad variant av Starbucks. Har varit i kontakt med Starbuckarna i Staterna men de trodde inte att människor vid världens utmarker drack kaffe. Framförallt inte kaffe med kanelsmak.
Idag börjar vi projekteringen av affärsidén. Spännande. I min unga hjärna fantiseras det om en serie caféer runt om i mellansverige, som ger min ålderdom oanade resurser till ett rikt liv. Sönerna drar in stålarna och jag sätter fart på dom.
Ska bli spännande att följa oss.
Fortsätter att reta mig på bristande sanningar i dagstidningarna. Ibland är det osant men för det mesta är det en skruvad form av sanning.
Men det är väl tur att lögnen finns, för tänk om allt man hörde var sant!!
Kommentarer
Trackback
