prometankaren

Att yngste sonen är djurvän råder det inga tvivel om. Han värderar många gånger djur högre än människor, vilket märks på det bemötande han ibland ger omgivningen. Igår slog hans vänlighet mot djur och ovilja mot människor nytt svenskt rekord.

Först drog han iväg med en kompis för att kontrollera vildsvinsfällor i skogarna mellan Falun och Grycksbo. Det är kompisens kompis, eller nått sånt, som är den ordinarie jägaren. Men ibland kommer jobbet emellan och han överlåter kontrollen av fällorna till de två juniorerna utan bössa. De är noga tillsagda att bara kontrollera och om där finns ett vildsvin ska de omedelbart höra av sig och gå därifrån.
Det var tack och lov tomt i fällorna och sent på kvällen kom grabbarna åter hem till kompisen. Där hade det under någon vecka varit en katt som kom och gick ungefär som om den bodde där.

Men det gjorde den inte.

Man hade tagit reda på var den bodde och borde vara. Där slog barnen katten med käppar och kastade sten på den så ingen var intresserad av att gå dit med katten. Den fick vara där den ville.

Tobias hade dock en annan mening. Han ilsknade till på de konstiga människorna som lät sina barn göra katten illa. Borde väl vara självklart att läxa upp såna barn, tyckte han, och tog katten med sig hem. Mitt i natten tillverkade han en kattlåda av en tom ölkartong och kattsand, som vi hade kvar sedan den tiden då vi hade minigris. Han hade fått kattmat med sig hem från sin kamrat. Sedan placerade han kattlådan i sin lilla stuga och de två kamraterna, alltså Tobbe och katten gick och la sig. Katten döptes under natten till Halvhitler

På morgonen, när jag vaknat, åtminstone lite, och hämtat in morgontidningarna lämnade jag altandörren öppen. Och efter en stund kommer där in en liten katt, svart och vit med tydlig teckning där ett fält svart gick över höger öga medan det andra ögat var omgivet av vit glänsande päls. Även vid nosen och var en sida svart och den andra vit, fast tvärt om. Hmm?
Eftersom det såg ut som att katten hade en hitlermustasch på ena sidan hade han fått namnet Halvhitler.

Tobias kom in alldeles bakom Halvhitler och berättade om sitt nattliga äventyr  och vi diskuterade det hela en stund. För att ge tillfälle till eftertanke blev det sedan lite frukost och eftersom det var fotboll för Tobbe fanns det inte för lång tid att fundera. Han snackade med sin kompis och det bestämdes att Halvhitler ska bo där tills vidare. Till sina ägare utlämnas den icke! Det finns inget utlämningsavtal och den främmande makten kunde bevisligen inte garantera Halvhitlers säkerhet.

Eftersom vår spis inte hoppat igång efter renovering fick jag uppdraget att gå till Människofarmen och koka pasta. Under tiden skulle Tobbe köra Halvhitler till kamraten.
Hos Människofarmen skulle det ätas och jag fick uppgiften att mata Leo. Han är två år och har ätit med egna händer, och ibland bestick, under en längre tid. Men idag bestämde han att Gösta ska mata. Det var bara att trycka i honom maten. Potatis och skinka. Det gick ner i god fart och han och pastan var färdiga ungefär samtidigt. Cirkatid nio minuter.

Väl hemkommen möttes jag av ett eftersök. Halvhitler behagade inte infinna sig för avresa. Det letades så att det såg ut som Tobbe skulle missa samlingen för match. Han skulle spela fotboll - igen.
Till slut fann Halvhitler för gott att ge upp och kom fram från soffans baksida, där han antagligen legat och myst medan han hört oss rota runt i kåken.

Ska sägas att Halvhitler inte på något sätt lever upp till bilden av hans namne. Halvhitler är en kelig och go katt på arton månader, som gärna hoppar upp och gosar i knät.

Halvhitlers vidare äventyr kommer att noggrant följas. För egen del ska jag påverka grabben att byta namn på katten innan den får framtida men.