prometankaren

Igår var det Kista och arbete. Då blir det lång dag och man hinner inte så mycket mer. Kaklet satt på väggen när jag kom hem och Tobbe lagade mat genom att åka till pizzerian. Kebabrulle.
Köket har tagit form och bara köksön kommit på plats så ser vi hur det blev. Sedan fattas lite finsnickerier, målerier och lampor. Tippar att det är klart på fredag.

Var ute på stan och gick här om dagen. Ville ta en promenad bara för att. Det är inte så ofta jag går i Faluns centrum och nu tror jag inte jag varit ner på hela sommaren. Faluns centrum är inte alls så tokigt. Det är en lagom liten stad där vi har något hundratal butiker samlade längs Faluåns östra strand, den ljuvliga sidan. På andra sidan ån, den gruvliga sidan, ligger en del av vårt världsarv, gruvan och kvarteren runt Elsborg och Gamla Herrgården. Falurött!

Vi har begåvats med McDonalds på gågatan. Egentligen har vi fler gågator men den långa gågatan är gågatan i folkmunnen. Knappt någon kommer ihåg att det heter Holmgatan i centrum för att byta namn till Slaggatan norr om Stora Torget. På Stora Torget står Engelbrekt Engelbrektsson. Varför han står där har både han och jag glömt bort. Antagligen har han bara glömt att gå därifrån. Kristine kyrka byggdes för att stila för drottning Kristina en gång i tiden. Kanske bidrog det till att hon drog till Italien. Rådhuset vid torgets norra sida byggdes ungefär samtidigt som kyrkan men fungerade till att börja med som lada och förvaring. Idag rymmer den politiker och tjänstemän, då var det hö, halm och redskap.

Selma Lagerlöf bodde vid torgets södra kant när hon skrev några av sina böcker. För att vi inte ska glömma det har man satt upp en skylt på huset. Bredvid hennes stora hus, fast hon hade egentligen bara en paradvåning, ligger världens äldsta företags före detta huvudkontor. Stora Kopparbergs Bergslags AB är över 800 år gammalt. Ett företag med anor som vi tillät finnarna att köpa. StoraEnso. Slarvigt. Vi ska vara rädd om historien för den lär oss om framtiden.

Det första trädet som kom till Sverige efter istiden var björken. Såna finns inte i centrum.

I ett gathörn träffade jag ett par i sjuttioårs åldern. Damer ropade till "är det inte Gösta". Joo, svarade jag och visade antagligen upp mitt normala ansiktsuttryck. Förvirrat. Dels hade jag gått i mina egna tankar, dels anade jag att jag kände igen paret.
"Jag kände igen dig på ögonen", sa damen och berättade att hon var tonåring när jag var meterhög och att vi bodde grannar. Sedan berättade paret att hon hade blivit påkörd av en tonåring på cykel så att bäckenet gått sönder, att mannen var hennes andra man, att de haft hus men nu bor i lägenhet.
Och jag återgäldade med att berätta om grabbar, livet och planerna.

Det är fantastiskt vad man får höra i gathörnen! Mötet med paret var en höjdarupplevelse.
Ett gott råd är att du ska ta dig en promenad ibland, utan att vara på väg.