prometankaren

Det finns mycket man kan berätta, en del av det jag berättar är sant, men inte allt. Det gäller att se skillnad på olika. Till exempel är Wilma alldeles äkta fyraårig flicka, men allt jag berättar om henne är inte riktigt sant. När hon är tillräckligt gammal för att förstå det är jag tillräckligt gammal för att hon inte ska hämnas.

Man får inte vara dum.

Jo, förresten. Man får faktiskt vara hur dum som helst.

Idag spelade vi fotboll i Sundborn. Ja, inte jag förstås, men jag var där. Och med. Lagledare och Rösten från bänken!
När man coachar från bänken hittar man på en massa dumheter som hinner komma iväg ur munnen innan huvudet över huvud taget startat upp tankeverksamheten.

Det bästa jag skulle ha sagt, eller snarare skrikit, har jag aldrig skrikit, för jag kom inte på det förrän efter matchen. Och då känns det lite sådär att skrika. Framförallt om man hunnit iväg på middag med grannar som hatar fotboll.

Lyssnade en del på motståndarnas tränare och lagledare för de var mycket engagerade och coachade på av bara attan.

De ropade och stod i och framförallt hade de synpunkter på domaren och hans insatser. Föreslog ögonundersökningar och kontroll av domarkort. De ropade på rättvisa! Det ska vara rättvist, men på deras villkor.

Kalle, mer inåt mitten! Bra där! Längre neråt! Se upp för femman! Fan Olle, på fötterna! Prata med varandra! Dribbla inte! Ta in! Ta ner! Nicka! Slå på ytan! Spring! Skjut! Helvete!

I Dalarna får man gult kort om man svär för högljutt. Så svordomar från bänken har bra artikulation men låg volym.

Spelarna heter Dajjen, Knodden, Snodden, Tranan, Bäckis, Trappen och liknande.

I vårt lag spelar Stig. Han heter Johan Eriksson, men kallas för Stig!

Efter matchen samlas spelarna på föreningsgårdens altan där man sitter i svettiga speldräkter och sansar sig. Analysen av dagens förlust är att vi aldrig spelat så bra när vi spelade som bäst idag.
En annan analys är att motståndarna som har chans att gå upp en division inte har lag för den högre divisionen, men efter som serien är så dålig som den är, vi är ju sist i tabellen, så går de nog upp i alla fall.

Knodden fick en boll i bakhuvudet. Det var en ordentligt sparkad boll så han dök i gräset direkt. Vi diskuterade skaderisker men enades om att det var ofarligt, det tog ju i huvudet.
En ond tå på en annan spelare hade inte förvärrats trots strålande insatser. Förra matchen fick han fullträff på en motståndare och stortån som fick ta den största stötten rakt framifrån gick ner för räkning.

Solen sken och Fredrik stod i målet. Släppte förbi sig bollen fyra gånger. Varför hann vi inte uppfinna fotbollsplanen där solen aldrig bländar?

Vi hade en bra dialog med domarna idag så vi kunde ropa kommentarer under matchen. Alla trivdes vi och vi gillar fotboll. Så ska det vara.

En av motståndarnas spelare hade spelat i samma lag som Ronaldinio.
Själv har jag som rekord sett fem matcher på en dag.
Vi var nog lika meriterade.

Motståndarnas lag, en skotte, sa till Fredrik efter matchen: Keep up the good work!
Så snackar en sann lirare!

Vi som satt på altanens bänkar och räcken var i åldrar från 16 år till mina 58 (eg 5-55).
Snacket på altanen övergick sedan till andra ämnen, damer, tjejer och kvinnor. Någon pratade också om flickor.


Från att ha varit experter övergick vi till att vara vilsna noviser.