prometankaren

En fredagskväll i slutet av oktober, när mörkret var mörkt, sådär mörkt som det bara kan vara i slutet av oktober innan den första snön har fallit och blivit kvar som en jättereflektor över gräsmattor, i träd och buskar och på bilarnas tak, gav jag mig ut på en vandring. När jag kom ut, illa klädd i träningsoverallsbyxor, skjortan jag haft på jobbet och flip-flops på fötterna, kände jag direkt att klädseln var ett felval.

Men jag kände, att hade jag startat vandringen så ska jag också fullfölja den. Att vända åter, åter in i husets ljushets värme, fanns inte i mitt sinne. Nu kan man kanske säga att av de sinnen som fungerade allra bäst vid detta tillfälle det var nog vansinnet. Om nu omdöme är ett sinne så var det ur funktion denna mörka oktoberkväll.

Det som föranledde att vandringen måste företas och att det var nu det måste göras, var en glömska under dagen, ett felbeslut kanske, men mest troligt blev det bara inte gjort, det som borde vara gjort i dagsljus och gärna med många timmars dagsljus kvar.

När jag efter en stunds vandring passerade busken med de vita blommorna, som jag så länge undrat namnet på, kände jag att det regnade. Det regnade inte stora, varma sommardroppar, utan mer små halvvintriga nålstickande droppar som med oerhörd hög hastighet träffade mina axlar och armar. Jag förstod då att det skulle bli en våt vandring och hoppades att jag skulle klara av uppdraget snabbt och ta mig åter hem utan att bli alltför nedkyld.

Efter den tredje tujan upphörde den relativt behagliga vandringen på stenar och underlaget övergick till mindre stenar, snarare kraftigt grus. Det blev trångt att gå utefter stenmur och slingrande grenar från höga träd, vars löv inte längre hade kraft att klänga sig kvar vid dess grenar.

Det prasslade av stegen, som nu var korta, det var löv och grus som skrapade mot mina felvalda skodon.

Med stor tacksamhet nådde jag målet och jag förstod att jag skulle klara utmaningen och om jag bara håller mig till samma väg tillbaka så kommer det inte att uppstå några som helst problem.

Sen tog jag posten ur brevlådan och gick in.