prometankaren

Nu har det gått några dagar av årets sommarsemester och det var väl lite otur att solen tog semester samtidigt som jag gjorde det. Inte sett till den sedan jag stämplade ut.

För att få koll på läget får jag tänka till lite. Min utmaning med KBT och nya matvanor går inte riktigt bra sedan två veckor och det borde vara dags för en skärpning. Det är främst kartläggningen som klickar. Alltså att skriva allt jag äter, hur mycket, när och var. Det är viktigt för att se mönster och sedan jobba bort de värsta avarterna.
Sedan tror jag att volymerna ökat igen. Inte vid varje ättillfälle utan att det blir många tillfällen.
Men det är långt från hur det varit när det varit som värst. Så helt klart en förbättring av större mått.
Och vikten ligger stilla. Viktigt det.

Vi har lagt bud på ett hus i Skåne. Fredrik och jag. Visning i går och under de närmaste dagarna avgörs det. Det är ett stort och fint hus. En villa. Som vi tänker ha som sommarhus. Att det blev stort beror på att vi vill ha genererationsboende vid behov. Lite onödigt stort, men man för inte köpa delar av hus. Åtminstone inte småhus.
Kommer vi till affär ska jag visa foton. Tog massor av bilder när vi var nere förra veckan.

Undrar var jag har mina metspön?

Börjar känna tillräckligt lugn i kroppen för att meta. Eller fortsätta lära mig flugfiske. Min flugfiskekarriär är oerhört underhållande. Den startade i höstas då jag köpte flugfiskeutrustning. Åkte ner till Sundbornsån för att ta upp de stora öringarna. Har ju tittat på fiskeprogram på tv, så jag var säker på att med lite träning, några minuter, så ska det lösa sig och jag ska bli storfiskare.

De första kasten gick enligt plan. Alltså två-tre meter. Sedan överträffade jag förväntan, genom att fånga en buske bakom ryggen. Höstkarriären blev vacklande och framgångarna uteblev.

Sedan har jag provat igen i år. Tog mitt fina flugspö, skinnryggsäck och satte iväg på motorcykeln upp mot Hälsingland där det skulle tjuvfiskas. Mc-turen var underbar, även om ryggsäcken kändes ovan och tung. En viktig del är att det finns en stol fäst vid ryggsäcken. Den behövs när man stannar, men är onödigt hrård och tung när man åker.
Vid en liten sjö någonstans i Hälsinglands skogar skulle det fiskas och jag gjorde i ordning utrustningen och tog en kopp kaffe innan jag drog igång fisket.
Efter en halvtimme hade jag fortfarande inte fått ut flugan mer än tre meter framåt. Bakåt gick det betydligt bättre, men där fanns bara morän och tallar. Funderade ett tag på att vända mig mot skogen. Men det skulle antagligen också gå åt skogen.
Satte mig och tog en kopp kaffe till samtidigt som jag kände att misshumöret var på väg.
Blev att åka motorcykel i stället.

Nu är det dags igen. Jag ska lära mig kasta med fluga och lägga flugan där jag vill ha den. Kan andra kan jag.

Dags att ge sig i kast med spöet.
Det ska bli en fluga!