prometankaren

Igår var första semesterdagen som var värd namnet. Inte för att jag är speciellt väderberoende, men första veckans ivriga regnande skapade ingen glädje i grillning eller kubb. Det blev annat gjort i stället och det är inte så dåligt det heller.

Men igår var det en heldag i Stockholms inre skärgård. För första gången. Och det var underbart och fantastiskt. Med tanke på att jag har resten kvar att upptäcka är det mer än fantastiskt. För att använda två extremt sjuka ord, Extremt sjukt. Det ska betyda att det är ganska så trevligt. Undrar hur språkforskarna i framtiden, som inte känner historien, kommer att tolka alla ungdomar, och kvarglömda ungdomar, beskriva största lyckan som "extremt sjukt".

Den sena lunchen i, eller på, Waxholm, var inte fel heller. Fantastiskt trevligt och massor med människor gick förbi och visade upp sina gångstilar iklädda kreationer av de mest skilda slag. Smaken är inte lika, vissheten är stabil!

De som förvärvat mage av samma slag jag har nu, eller kanske lite större har en bakåtlutad gång, eftersom det krävs balanskompensation. En del lägger till en smygande gång. Tänk dig då en överviktig man i sina sämsta år, som rak i ryggen, med lätt bakåtlut smyger sig fram. Bara tanken är rolig, kanske roligare än i verkligheten.

Andra, långa människor, eller en del smala tonåringar av normallängd, kutar ihop ryggen för att bli kortare. De har också en smygande gång, men det märks inte lika som på den mer korpulente.

När en tonåring sätter sig på uteserveringen, så förvandlas den omedelbart till en säck potatis.

Damer med dignitär ålder, uppklädda för att visa att de har råd att klä upp sig, strosar fram längs kajerna och om man bara har tålamod ser man att de flanerar fram och åter. De ser rakt fram och det ser ut som de är på väg mot ett mål. De är alltså inte iakttagare, som jag, utan vill vara iakttagna.

Sedan har vi de unga seglarna, som angör kajen med stor säkerhet och drar iväg upp i samhället för att uträtta det de har att göra. Efter en stund kommer de tillbaka med en kasse från någon butik och en glass i näven. Man säljer italiensk glass på orten.

Testade förresten glassen också och det var speciellt. Tänker testa fler gånger innan jag bestämmer mig för att tycka nått. Tills vidare är jag avvaktande positiv samt nyfiken.

Funderar lite på båtarna i gästhamnen också, men gav upp den funderingen innan jag blev alltför avundsjuk.

Tittade ut mot Waxholms fästning. Där har jag bott en natt. Min rumskamrat gjorde det tydligt att det inte kommer att upprepas. Dels var sängarna hårda, dels så snarkade jag fruktansvärt. Han var tvungen kliva upp och gå ut för att vila ibland. Min säng var mjukt skön och jag sov som en stock hela natten.
Men numera har jag enkelrum när jag är ute på äventyr med jobbet. Vissa rykten ska man vårda ömt.

Idag blev det sen lunch i Leksand. Otroligt gott. Köpte trisslotter också. Numera fem till antalet. Leksand har sommartid ett fantastiskt folkliv. Satt på uteservering och avnjöt lunchen och hela tiden rörde det sig människor och fordon och gav lunchunderhållning.

Sjukt bra!!