prometankaren

Dagens prometänkare blev 6700 steg och tankarna vandrade liksom kroppen. Fast åt olika håll.
Hur man nu kan vandra åt olika håll och ändå vara på samma ställe.
Men det är väl ingen konst för en händig  . . .

Till att börja med tänktes många tankar i många olika ämnesområden men efter runt tjugo minuter klarnade det och tankarna blev färre. Och långsammare. Och lite gladare. Lite mer leende i tankarna.

En leende tanke!!

Visst är det konstigt att man kan älska sina barn så otroligt mycket att det liksom rinner över kanten? Jag har två grabbar, 21 och 19, som jag älskar helt oförbehållsamt och oändligt. De som har ett barn älskar det på samma sätt, liksom de som har elva barn.
Finns det hur mycket kärlek som helst i kroppen när det gäller ens egna barn? Eller förbrukas det och fylls på hela tiden och så är inröret grövre än avloppet?

För min del är nog den oförbehållsamma kärleken till barn helt unik. Den är obotlig, livslång och klart beroendeframkallande.

En annan underfundring som kom i morse var varför vi värderar livet så lågt. T ex om man satsar på en karriär som tjockis, som jag gjort. Varit överviktig hela livet, utan skrupler men med mycket god mat och glada stunder i matens och dryckens tecken. Karriären kröntes förra året med en kranskärlsoperation. Dessbättre innebar den att jag blev friskare än jag varit på många år. Det är därför jag dräller omkring i naturen och tänker. Måste få röra på mig.
Ett annat slöseri med liv är t ex att hänga upp sig på småsaker, prata skit om andra, diskutera ting man egentligen inte bryr sig om, reta sig på grannens katt eller att alla går bredvid övergångsstället när de korsar gatan.
Att bli arg på en medtrafikant måste väl ändå vara helt bortkastad ilska.

Att beklaga sig för att man har en eller annan skavank, är inte det också bortkastad tid? Tids nog får man nog en skavank som är livsavgörande!!

Att brevbäraren kommer tre på sommaren. Förr kom den minsan redan vid ettiden.
Är det viktigt?

Någonstans runt brevbärartankarna insåg jag att det inte blir några sextusen steg om jag inte går en lov ner mot Hosjö strand. Snabb korrigering av färdriktning och så åter till funderingarna.

Om en maskros inte haft sin larvigt ihåliga skälk hade den kanske ansetts vacker?
Varför ska man ha gräsmattor i trädgården? Gödsla och klippa den på somrarna. Har bekanta som går i regnställ och klipper gräset. Visst finns det kvarterstävlingar i trädgårdsarbete?

På Facebook berättar man gärna att man tränar, springer och gymmar och har sig. Varför anses det vara av allmänt intresse?
Och varför funderar jag på det? Är inte bara det lite futtigt? Jag borde väl fundera på nått vettigare.

Varför är det så jädrans svårt att hitta på vad man ska laga för mat till kvällen?

Äntligen hemma igen. Det blev 6700 steg och jag mår så bra av att känna mig duktig.
Men hur tänker jag egentligen?